2022 i backspegeln

Dela inlägg:

Ahapp, så har ännu ett år gått då. Tiden rinner iväg alldeles för fort när man blir äldre. Nyss var det ju tidig vår och krig bröt ut i Europa, vilket föranledde mig till att avbryta ett experiment jag funderat på ett tag. Sen blev det sommar, och sommaren ramlade på så fort att jag knappt hann blinka.
Men vi tar det från början.

Krig i Europa

Senvintern och förvåren innehöll som sagt milt uttryckt några skakiga veckor då galningen bredvid Finland bestämde sig för att invadera sina grannar. Med världen och framförallt Europa som chockade åskådare.

Där och då var det nära att jag gjorde på mig, för aldrig har krig varit så nära. Och när jag istället för att dra ner på fredagarnas vinpimplande för att börja hinna göra lite andra grejer än just pimpla vin och vara trött i flera dagar efteråt som man är nu när man passerat 50-årsstrecket, så blev det kanske ännu lite mer av det goda för att lugna nerverna. I alla fall i den initiala fasen av kriget.

FOTO: Under the licence of Pixabay / BIld av Samuel F. Johanns från Pixabay

För efter hand så vande man sig vid tanken, skrämmande nog, och efter ett par månader stod det klart att om det skulle sprida sig utanför Ukraina så skulle det åtminstone ta såpass lång tid att man hade hyfsat gott om tid att förbereda sig på det.

Tankemässigt var det ju ingen lättnad förstås, men rent psykiskt kändes det ändå hanterbart.

En resa till paradiset

Så med A:s 50-årsdag i antågande och trots en osäker prognos inför framtiden så bokade vi ändå vår första resa till Maldiverna med start i April. Prutten ska fan inte få ta allt ifrån oss så länge han inte kommer hit och bråkar, och då ger vi ju honom på käften eller hur?

Och Maldiverna var en fantastisk resa! Jag som alltid trott att Maldiverna skulle kosta mer än det smakade. Att det skulle vara överreklamerat och snofsigt. Jag fick mig en rejäl överraskning.

Maldiverna var precis så drömmigt som man tror. | FOTO: Anne Mårs

För det var varken snofsigt eller överreklamerat. Nej, det var faktiskt precis som man drömmer om. Med bekvämt boende, fina kritvita stränder, nästintill för oss själva, med vajande kokspalmer som bugade sig över ett klarare turkost vatten än jag någonsin sett. Och med en skön feeling av att bara vara och må bra.

Det enda som var lite överreklamerat var livet under ytan, men då är vi ju också bortskämda med dykparadis i Indonesien.

En sorgens tid

Försommaren kom med stor sorg när A:s pappa efter en kortare tids sjukdom i den förhatliga cancern somnade in fredagen den 13:e av alla dagar. En tung tid följde såklart med det, och en påföljande begravning vilken blev så fin den kunde bli, med ett litet sällskap bestående av de närmaste en solig dag i Rättvik där han hade sina rötter. Jag är glad att jag fick närvara, för alla gånger jag hört A tala med honom i telefon, och även själv åtminstone varje vecka tagit några ord, gjorde att jag fick ett ganska nära band till honom.

Sommar och hoj

Sommaren slamrade in och semestern med den. Vi tog några svängar upp till Rättvik och huset som A ärvt tillsammans med sina bröder och syster. Och det är fint däruppe. Vi hängde där en vecka under sommaren och det fick mig återigen att minnas att jag saknar att bo på en mindre ort, närmare naturen.

Blev alldeles för lite av sånt här i år. | FOTO: Jimmie Olsson

Motorcyklande har det varit sparsamt med i år. Egentligen bara en handfull längre turer och ingen flerdagars alls som jag tänkt. Mestadels i trakterna kring Rättvik, där det finns sjukt mycket fina grusvägar. Skulle ha velat köra mycket mer. Men det beror ju mestadels på att även jag fyllde 50 i år.

Åter till paradiset

För vart åkte vi då, om inte till Maldiverna igen!

Den här trippen till paradiset blev dock en helt annan historia. Vi visste att vi åkte i slutet av ”the windy season” och att det kunde bli lite småtaskigt väder. Men inget hade kunnat förbereda oss på att det skulle bli taskigt. Halva delen av tiden var det halv storm och spöregn. Riktigt vackert väder fick vi bara två av tio dagar, med tre hyfsade. Blåste gjorde det mer eller mindre hela tiden och hela vistelsen kändes ljusår från Aprilresan. 

Maldiverna i the windy season kan vara riktigt stormigt. | FOTO: Anne Mårs

Det var ju intressant, och fint på sitt sätt. Men hade vi kunnat vrida tillbaka tiden skulle vi nog ha bokat in Tanzania och ön Pemba istället, och krånglat lite mer som vi först var inne på.

Men men, gjort är gjort och nu kan vi i alla fall Maldiverna. Och visst har det sin dragningskraft, oavsett säsong.

Skrivandet då?

Tja, jag har gjort ett ärligt försök att putsa till Slussvaktaren en gång för alla, men nu såhär i slutet av året insåg jag att det är mer jobb än jag trott. Och kanske är det dags att skrinlägga den en gång för alla nu.

Jag gillar fortfarande karaktärerna och många av dialogerna. Men kanske får jag göra som John Ajvide Lindqvist säger i sin ”Misslyckas igen, misslyckas bättre”: att vissa historier inte låter sig skrivas och istället gör sig bättre som reservdelslåda. Dvs att jag kanske kan använda karaktärerna och lite annat i nya historier som inte lider av dramaturgisk magknip. Typ.

silhuetter skymning
De vattendöda – en roman av Jimmie L Olsson

På den ljusare fronten har däremot De vattendöda äntligen skickats ut till diverse förlag. Jag väntar fortfarande på svar från ett par och funderar i nuläget på om jag ska skicka den till ytterligare några förlag om/när refuseringarna ramlar in. För lätt att bli antagen av förlag är det ju inte. Särskilt inte med ett skräckmanus.

Rockstjärnedrömmar

Och så har vi musicerandet. Där har det gått framåt desto mer. Inte så att jag håller på att bli nån rockstjärna eller så. Jag har mycket blygsamma lyssnarsiffror på mina alster, även om jag tycker att de är värda fler så kolla gärna in jIM dIMZEYSpotify, Apple Music eller nån annan streamingtjänst, och följ mig gärna på Instagram, Facebook och/eller Twitter.

Kolla gärna in mitt musikalter ego.

Men jag har hunnit släppa tre singlar i år i alla fall, varav en alldeles nyligen som traditionsenligt är en jullåt. Updownrestart, Dead Eyes och This Christmas Celebration (is a Special Operation) finns på alla streamingplattformar och ni får gärna kolla in dem.

Apropå jullåten så har jag ju målat in mig i ett hörn i och med att jag de senaste åren lyckats skriva låtar som har någon form av anknytning till aktuella händelser. Och i år var ju ämnet oundvikligt. Jag är fortfarande nervös att ”fel personer” ska se texten och komma efter mig. Men det är som det är. Nån måste ju säga det.

Framtidsplanerna då?

Tja, det ska definitivt bli mer motorcykelåkande. Om inte i Europa så i alla fall en sväng genom Sverige eller kanske Norge igen. Jag har inte sett tillräckligt av det.

Resa litegrann ska vi väl också klara av – för just ja, jag har ju börjat lära mig spanska av någon konstig anledning! Så tja, något spanskspråkigt land kanske ligger nära till hands då. Vi har faktiskt alltid velat åka till de där lite mer okända Kanarieöarna El Hierro, La Palma och La Gomera. Sen verkar ju även Fuerteventura vara rätt dramatiskt med sina karga slätter och berg. Å så finns ju även fastlands-Spanien. Jag tror ändå inte det är läge för några längre resor ännu med inflationen och allt som händer just nu så de långväga resmålen vi har i sikte kanse får vänta även om Sydamerika och Mexico fortfarande finns med i diskussionerna för 2023.

Har börjat lära mig spanska av någon konstig anledning. | BIld av jairojehuel från Pixabay

Så vem vet, kanske drar vi en vända till nåt av dem. Jag ska göra hela resan på spanska 😉

Musik ska också spelas in och släppas. Jag har redan två låtar i pipeline så att säga, och flera ideer finns. Jag har ju börjat köpa på mig svindyra proffsgrejer från jobbet nu också eftersom jag får så bra rabatt, så nån valuta för de pengarna ska jag väl ha. Och så är det ju så kul också.

På skrivfronten tänker jag att jag ger De vattendöda en chans till hos förlag, blir det inget napp nånstans får det nog bli egensläpp på Boomslang. Jag tänker också att jag ska skicka iväg 12 månader till förlag för påseende, och så ska jag försöka fortsätta på Lykantropen som jag börjat peta lite i de senaste två månderna.

En ny skrivtanke

I övrigt har ett frö börjat gro om jag kanske, men bara kanske, ska byta genre. Nej, ni kan vara lugna! Jag tänker inte börja skriva deckare! Men kanske thriller eller spänning. Något mer verklighetsförankrat.

Det är som sagt svårt att nå framgång med en såpass smal genre som skräck. Och faktum är ju att verkligheten ofta är mer skrämmande än fiktionen. Det har vi ju om inte annat sett otaliga bevis på under året som gått.

Jag hoppas och önskar verkligen att allt elände som pågår i världen nu tar slut så fort som möjligt så att vi alla, varhelst vi bor, kan få ett riktigt:

✨ GOTT NYTT ÅR! ✨

P.S. Jag nämnde ju något i ingressen om ett experiment. Det är startat nu. Jag återkommer till det i ett senare inlägg… 😉

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.