händer, världskarta

Foto: Pixabay/Stokpic

Var världen tryggare förr?

Dela inlägg:

Var livet lättare förr? Var världen mindre skrämmande? Mer skrämmande? Tryggare? Farligare? Klart är i varje fall att världen var både mindre och större förr. Förr var andra sidan jordklotet oändligt långt bort. Idag lever vi med hela världen runt hörnet.

Det är ändå rätt fascinerande att jag vuxit upp och som vuxen levt ett liv utan mobiltelefoner och internet.

Det låter kanske som att jag är ohyggligt gammal nu, men det är faktiskt inte så fasligt länge sedan. Om man nu inte tycker att det låter stenålder när tonåringarna förvånat utbrister ”Vadå, föddes du på NITTONHUNDRATALET!! Så jävla stört!” förstås…

Telefonnummer nästan personnamn

Jag minns min allra första mobiltelefon. Det var en liten Motorola och jag älskade den.

Ringsignalen var av den där ursprungliga enkla typen som lät som en skitdålig billig synthesizer när det ringde. Och den hade såklart ingen touchskärm.

Jag minns inte årtalet men det kan väl ha varit någonstans kring millennieskiftet då GSM-telefonerna slog igenom på riktigt bred front i Sverige.

Jag köpte kontantkort från Comviq och har sedan dess aldrig bytt mitt telefonnummer. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra det heller.

Det är konstigt det där, men det är säkert något som hänger kvar sedan den fasta telefonin var det enda sättet att telefonera varandra. Ni vet, när den enda telefonen var en bakelitklump med siffersnurrskiva kopplad till väggen. Jo, det är sant.

Då var ens telefonnummer mycket mer en identitet än en anonym radda siffror. Det talade om vart man bodde (alla städer hade olika riktnummer) och själva numret i sig var så bekant och nära förknippat med alla man kände att man tänkte på det som ett personnamn.

Idag har jag ingen aning om vad folk har för nummer. Det är knappt så att jag kan mitt eget.

Det nya vörd vajd väbb

Någonstans i slutet av 90-talet upptäckte jag också internet på allvar.

Visst hade man testat att googla litegrann på biblioteket för att ta sig ut på det så kallade ”vörd vajd väbb.” Eller ”explora” som det nog borde heta eftersom det då var webbläsaren Explorer som var den självklara webbläsaren innan Google tog över rodret, men så mycket mer än så var det inte.

1998 skaffade jag min första hotmailadress (som jag faktiskt också har kvar än idag men inte använder längre) och plötsligt öppnade sig en helt ny värld.

Jag är på många sätt lite efter de flesta med allt det här, för jag vet att många av mina vänner och bekanta redan hade börjat chatta via ICQ och diverse andra sajter men jag levde fortfarande i internetskuggan.

Jag är ungefär likadan idag också. När alla sitter och gör virtuella semesterresor till andra sidan jorden kommer jag precis ha köpt en smart-TV. Typ.

Mera krångel men samtidigt enklare

På ett sätt var det rätt skönt förr. Världen var både mindre och större utan mobiltelefoner och internet.

Du hade din lilla krets av vänner och bekanta, levde i en trygg liten bubbla och fick nyheter och annan information genom tidningar och tv eller andra kanaler med begränsad räckvidd.

Skulle man träffas på stan fick man komma överens om en tid, åka till mötesplatsen och hoppas på att den andre kom i tid eller ens dök upp.

Hade man glömt något och ville meddela sig fick man gå till en telefonkiosk och hoppas på att personen man ringde fortfarande var hemma och kunde svara i telefonen. Den där fasta som var kopplad till ett uttag i väggen.

Å andra sidan slapp man dras med meddelanden om att någon var försenad, eller att planerna hade ändrats under tiden man väntade. Hade man bestämt något så blev det oftast så. Det fanns liksom inget utrymme för att krångla till det. Så på ett sätt var vardagstillvaron också enklare.

Digital kommunikation obefintlig

Ville man gå ännu längre och kontakta någon på andra sidan jorden fick man antingen ringa via det fasta telefonnätet eller skicka pappersbrev.

Beställningar av prylar på distans gjordes via postorderkataloger och med fysiska beställningssedlar som skickades via post.

Konsertbiljetter köptes i fysiska butiker och varje gång fick du en pappersbiljett som du kunde känna på (och tappa bort).

Idag ter det sig som en rätt märklig tid. Svår. Men också ganska behaglig. För till skillnad mot all stress internet och all den information och alla de intryck som sköljer över oss varje dag skapar så präglades världen förr av lugn och ro, trygghet och en ovetskap om världen och livet utanför den där egna lilla bubblan som på många sätt gjorde saker och ting mycket lättare.

Du blev helt enkelt inte nämnvärt påverkad av världen utanför. Den var stor och okänd. Spännande och lockande, ofarlig och vacker på samma gång eftersom du nästan inte kände till någonting om den.

Annat än det som nyheterna eller tv-program visade upp och det visste vi ju alla redan då hur noga utvalt och vinklat deras material oftast är. Det fanns med andra ord utrymme för fria föreställningar om den.

Inga krav på fysisk kontakt längre

Idag är världen visserligen lika stor rent fysiskt, men på ett annat sätt ännu större än förut i och med att vi har tillgång till nästan hela jorden 24 timmar om dygnet via internet.

Idag har du förstahandsinformation om platser och företeelser som inte ens kommer i närheten av de offentliga kanalerna.

Förr fick man finna andra vägar att nå ut med sina eventuella budskap, kreativa tankar och idéer eller önskan om att kontakta människor och organisera sig.

Idag kan man sträcka ut en hand till hela världen, göra filmer, driva företag, spela in musik och starta organisationer, göra gott och ont från en kontorsstol och inte ens behöva gå utanför dörren.

På ett sätt har det också gjort världen lite tråkigare, lite mer förutsägbar och faktiskt på många sätt passiviserande och mindre spännande. Du behöver inte åka ut och upptäcka saker själv. Du behöver inte resa iväg för att ta reda på hur saker och ting egentligen ligger till.

Och samtidigt ger den tillbaka saker som du aldrig ens hade kunnat komma i närheten av förr, vidgar dina vyer, ger dig inspiration och lär dig saker medan du fortfarande ligger hemma i soffan med surfplattan i handen.

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag föredrar.

Dela inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.