👿🍬Trick or Treat 🎃đŸ”Ș

Dela inlÀgg:

 

 

”Aj som fan!”
”Vad hĂ„ller du pĂ„ med?”
”Jag skar mig ser du vĂ€l!”
Ante stoppar in tummen i munnen och suger i sig blodet som sipprar ut ur sÄret han just Äsamkat sig.
”Du ser ut som en bebis”, skrattar Clarice.
”HĂ„ll kĂ€ften!”
”Hörru, tĂ€nk pĂ„ sprĂ„ket!”
Pappa Malcolm hytter med nÀven i luften ovanför Antes huvud. Ante duckar pÄ ren instinkt och Clarice drar sig diskret undan.
Ante hÄller upp sitt skadade finger.
”Har vi nĂ„got plĂ„ster?”
”FĂ„r jag se?”
Malcolm hugger barskt tag i Antes finger och synar det ett par sekunder, slĂ€nger sedan tillbaka Antes hand med en fnysning. ”Sluta gnĂ€ll ungjĂ€vel. Det dĂ€r Ă€r ingenting.”
”Men det gör ont! Och det blöder. Ska jag bloda ner hela drĂ€kten eller?”
”Det Ă€r Halloween. Det Ă€r vĂ€l för fan meningen att det ska vara blod överallt. HĂ€r, sĂ€tt pĂ„ dig den hĂ€r skiten nu och stick hĂ€rifrĂ„n.”
Malcolm kastar drÀkten i knÀt pÄ Ante. Han ska vara Liemannen i Är.

Clarice smyger försiktigt tillbaka in i rummet, försöker att inte göra för mycket vÀsen av sig. Malcolm luktar öl och Àr rödmosig i ansiktet. Det brukar betyda att hon gör bÀst i att hÄlla sig ifrÄn honom. Men som vanligt lyckas hon inte undgÄ honom. Han vÀnder sig sniffande om.
Parfymen! Fan ocksÄ.
Hon har satt pÄ sig sin HalloweenclowndrÀkt. Malcolm betraktar henne rovlystet. FrÄn topp till tÄ lÄter han sin blick lÄngsamt fÀrdas över hennes spensliga 13-Äriga kropp. Han hejdar sig vid hennes knappt utvecklade bröst och slickar sig ohÀmmat om munnen. Hon skruvar obekvÀmt pÄ sig och slÄr ned blicken nÀr han strÀcker fram en hand och smeker henne över kinden.
”Pappa, kan du hjĂ€lpa mig att fĂ„ pĂ„ mig den hĂ€r?” sĂ€ger Ante och viftar med huvan till LiemannendrĂ€kten.
Malcolm vÀnder sig blixtsnabbt om och lappar till honom hÄrt över kinden.
”För helvete ungjĂ€vel, ser du inte att jag Ă€r upptagen?!”
”Jag fĂ„r inte pĂ„ mig den!”
Malcolm sliter huvan ur Antes hÀnder, drar den hastigt över huvudet pÄ Ante och vrider Ät den hÄrt som om han var pÄ vÀg att kvÀva honom.
”Vad Ă€r det som hĂ€nder?”
Malcolm slÀpper greppet om huvan och rÀttar till den.
”Vi försöker bara fĂ„ ordning pĂ„ den hĂ€r drĂ€kten. De Ă€r trixiga de hĂ€r, eller hur?” sĂ€ger Malcolm och ler falskt.
Ante nickar tyst mot sin mamma och Malcolm ger henne en menande blick. Clarice passar pÄ att hugga tag i Antes hand.
”Vi ska gĂ„ nu”, sĂ€ger hon och börjar dra honom mot ytterdörren.
”Bli inte borta för lĂ€nge!” ropar mamma Frida efter dem.
Clarice stÀnger dörren.
Ante lösgör sig frÄn Clarice och fnyser.
”VadĂ„? Hade du hellre velat vara kvar dĂ€rinne eller?” frĂ„gar Clarice.
”Jag behöver inte din hjĂ€lp!” frĂ€ser Ante och styr stegen bort mot ladan pĂ„ gĂ„rden.
”VĂ€nta, vart ska du nu?”
”HĂ€mta lien.”
”Men den stĂ„r ju hĂ€r!” sĂ€ger Clarice och pekar pĂ„ liten leksakslie med plastblad som stĂ„r lutad mot vĂ€ggen bredvid ytterdörren.
”Inte den. Den riktiga.”
Clarice springer efter honom och hugger tag i hans axel.
”Vi fĂ„r inte röra pappas grejer, det vet du ju!”
”Det skiter jag i”, sĂ€ger Ante och drar upp dörren.

Clarice stÄr handfallen kvar nÀr Ante försvinner in i boden. Hon kastar en Àngslig blick tillbaka mot huset, hör hur han stökar omkring dÀrinne och hoppas att Malcolm inte ska upptÀcka dem.

Ante uppenbarar sig snart ladans dörröppning. I handen hÄller han Malcolms röda motorsÄg. Han har tagit av sig LiemannendrÀkten och ersatt den med Malcolms smutsiga snickarbyxor och en röd lika smutsig skjorta. KlÀderna Àr lite för stora men ger honom ÀndÄ ett skrÀckinjagande utseende tillsammans med lÀdermasken han dragit över ansiktet.
”Vad fan Ă€r det dĂ€r?” flĂ€mtar Clarice.
”En pestmask.”
Clarice stirrar pÄ den spetsiga nÀbben och de tvÄ utstÄende runda ögonkopparna med mörka glas.
”Liemannen Ă€r för bebisar. MotorsĂ„gsmassakern Ă€r coolare. Fast jag hittade bara den hĂ€r masken.”
”Men vad ska du göra?” frĂ„gar hon förskrĂ€ckt.
”Vad vi borde ha gjort för lĂ€nge sen.”
Ante stegar förbi henne ut frÄn ladan och trycker samtidigt ett cylinderformat tungt föremÄl i hÀnderna pÄ Clarice.
Hon stirrar pÄ det och skakar sedan pÄ huvudet.
”Vad fan tĂ€nker du göra Ante!?”
Ante vÀnder sig om.
”Det finns andra klĂ€der Ă„t dig dĂ€rinne ocksĂ„. Under skottkĂ€rran i en sopsĂ€ck. GĂ„ in och ta pĂ„ dig dem. Jag vaktar sĂ„ att inte gubbjĂ€veln kommer. Skynda dig, vi har inte mycket tid pĂ„ oss innan fanskapet kommer ut och letar efter oss. SĂ„ snart han satt pĂ„ morsan, och det brukar ju gĂ„ snabbt, sĂ„ lĂ€r han trycka i sig ett par öl till och snart sĂ€tta sig i bilen. Och du, var försiktig med den dĂ€r. Den Ă€r laddad.”
Clarice hÄller upp slaktpistolen och flyttar skrÀmt sin hand frÄn det röda handtaget. Hon vet att den Àr spÀrrad men ÀndÄ. Tankarna rusar. Hon kÀnner sig rÀdd, berusad, panikslagen och upphetsad pÄ samma gÄng. Sedan gÄr hon in i ladan och letar rÀtt pÄ skottkÀrran.

Hon kommer snart ut igen och ger Ante en ”va fan”-gest.
Ante synar henne hastigt frÄn topp till tÄ. Ger henne sedan ett OK med tummen och pekfingret format som en cirkel.
”Jag ser ju ut som en porrskĂ„dis!” sĂ€ger hon och drar lite i kjoltyget pĂ„ den alldeles för korta sjuksköterskedrĂ€kten.
NÀtstrumpbyxorna stramar mot lÄren och överdelen av den urringade drÀkten Àr sÄ tight att den klÀmt ihop hennes smÄ bröst och dÀrigenom tvingat fram en nÀstintill obefintlig klyfta.
”Det Ă€r liksom meningen.”
”VadĂ„ meningen? Hur Ă€r det meningen att jag ska se ut som en som knullar pĂ„ film?”
”Det Ă€r meningen att den fan ska bli kĂ„t. SĂ„ att vi kan ta honom precis nĂ€r han visar sitt riktiga Ă€ckliga jag.”
”Men jag vet inte om
”
”Det vet du visst. Och morsan ska se pĂ„.”
”Men Ante, vi kommer hamna i fĂ€ngelse!”
”Vi Ă€r tretton Ă„r. Vi hamnar inte i nĂ„t jĂ€vla fĂ€ngelse. Dessutom gör vi vĂ€rlden en jĂ€vla tjĂ€nst.”
”Men det vet ju inte polisen.”
”De vet!” frĂ€ser Ante. ”De vet jĂ€vligt vĂ€l! De har fĂ„tt anmĂ€lningar flera gĂ„nger men de gör inte ett skit! För den dĂ€r jĂ€veln slingrar sig ur hela tiden. Och morsan gör inte ett skit Ă„t det hon heller fast hon vet vad som hĂ€nder. Det rĂ€cker nu. Han Ă€r slut. HĂ€r”, sĂ€ger han och rĂ€cker henne en silverfĂ€rgad venetiansk mask, en sĂ„n som tĂ€cker halva ansiktet, för att dölja hennes utseende. Hon speglar sig i motorsĂ„gens blad och nickar. Inte ens Ante skulle kunna sĂ€ga att det Ă€r Clarice som stĂ„r dĂ€r framför honom.
Bra.

”Hörde du det dĂ€r?”
Malcolm slutar lapa och suckar.
”För fan Frida, jag hĂ„ller ju pĂ„ hĂ€r!”
”Jag tyckte bara det lĂ€t nĂ„t.”
”Det enda som lĂ„ter Ă€r mitt slaskande. Men det Ă€r fan inte frĂ„n dig. Varför Ă€r du sĂ„n jĂ€vla torrfitta nuförtiden?”
Frida svarar inte.
Malcolm skakar pÄ huvudet och hÀver sig upp i sÀngen. Han greppar tag i kuken och börjar runka den alkoholpÄverkade halvslaka extremiteten, spottar sedan i nÀven och smetar in saliven över Fridas kön. SÄ lÀgger han sig över henne och tvingar sig in med hjÀlp av ett par fingrar.
NÀr han vÀl fÄtt in den hjÀlpligt börjar han jucka och kuken svullnar upp nÄgot efter en stund. Inte tillrÀckligt för att Frida ska kÀnna den men hon vet att det snart Àr över. Det brukar inte ta sÄ lÄng tid.
Det gör det inte heller.
Med samma gamla dova stön han alltid gör nÀr det gÄr för honom tömmer han sig i henne och faller sedan tungt ner pÄ hennes kropp. Hon trycks ned i madrassen och sÀtter hÀnderna i bröstet pÄ honom, trycker ifrÄn sÄ gott hon kan för att inte tyngden ska krossa henne helt. Snart, snart rullar han bort, tÀnker hon.

NÀr Malcolm Àntligen rest pÄ sig för att hÀlla i sig andra halvan av den senaste ölen i ett svep hörs ljudet utanför igen. Den hÀr gÄngen hör till och med Malcolm det.
”Vad i helvete!” muttrar han och flyger upp ur sĂ€ngen. Han virar slarvigt tĂ€cket omkring sig och stegar ut i hallen samtidigt som det ringer pĂ„ dörren.

”Han kommer nu. Göm slaktpistolen!” viskar Ante.
Clarice trycker ned det tunga avrÀttningsredskapet i den vita handvÀskan med rött kors som följde med sjuksköterskedrÀkten. Det Àr knappt sÄ att den gÄr i och en liten bit sticker upp i ena Ànden men det Àr inget han kommer mÀrka intalar hon sig.
De hör Malcolm muttra bakom dörren och ser hur han sÀtter handen pÄ handtaget.

Malcolm slÀnger upp dörren och gör sig redo att skÀlla ut den som stÄr dÀr. Det Àr vÀl nÄn som ska köpa Àgg eller nÄt. Han Ängrar att han satte ut skylten om gÄrdsförsÀljning ute vid vÀgen. Det Àr alltid pÄ söndagar som folk kommer pÄ att de saknar Àgg och mjölk och kött och fan vet vad. Han borde Àgna sig Ät att bara sÀlja Ät de stora koncernerna men gÄrdsförsÀljningen ger en bra extrainkomst.
”Jaha era jĂ€vla kanaljer, ni vet att jag inte
”
Han hejdar sig och stirrar pÄ den utklÀdda flickan. Hon kan inte vara mer Àn 14, kanske 15 och det rycker med ens till i kuken nÀr han fÄr syn pÄ henne.
Jahadu, jag förstÄr dig. Det hÀr Àr annat Àn den dÀr torra nuckan dÀrinne i sovrummet.
Han fĂ„r hĂ„lla sig för att inte sucka högt nĂ€r han smeker med blicken över hennes lilla kropp. De dĂ€r smĂ„ brösten som nĂ€stan blottas i urringningen, lĂ„ren, nakna sĂ„nĂ€r som pĂ„ ett par vita nĂ€tstrumpbyxor. De ser spensliga ut men kraftfulla pĂ„ samma gĂ„ng, fullt kapabla till att greppa om ens kropp nĂ€r hon rider. För att inte tala om

”Trick or Treat?” sĂ€ger Ante.
Malcolm rycks ur sina tankar.
”Va..”?
”Trick or Treat. Bus eller godis?”
Malcolm skrattar till.
”Ja inte fan har jag nĂ„t godis i alla fall. Det Ă€r ju du som har det! Men du vet vĂ€l inte vad du ska göra med det.”
”Vad sĂ€ger du?”
”Äh, det var inget”, flinar Malcolm.
”Vem Ă€r det?” hörs mamma Fridas röst ropa inifrĂ„n huset.
Malcolm vÀnder sig inÄt hallen.
”Ingenting, bara nĂ„n sĂ„n dĂ€r jĂ€vla Halloweenknackning.”
”SĂ„, hur ska du ha det? Bus eller godis?”
”Tja, sĂ„vida vi inte kan vĂ€nda pĂ„ steken och jag fĂ„r godiset, sĂ„ fĂ„r det vĂ€l bli bus dĂ„â€, flinar Malcolm och ger sjuksköterske-Clarice en lysten blick.
”Ok”, svarar Ante och tar tag i snöret pĂ„ motorsĂ„gen.
”AlltsĂ„, den dĂ€r Ă€r vĂ€l inte
? VĂ€nta nu, jag kĂ€nner igen den dĂ€r”, sĂ€ger Malcolm och höjer handen i samma stund som Ante drar i snöret.
MotorsÄgen startar upp med ett vrÄl pÄ första rycket.
”Jag hör dig inte!” skriker han genom motorljudet och varvar upp sĂ„gen.
Malcolm sÀtter upp hÀnderna i luften och börjar backa in i huset. Ante riktar motorsÄgen mot honom och kör sedan in den i dörrposten sÄ att flisorna yr.
”Men vad i helvete!” skriker Malcolm. ”Din lilla jĂ€vla
”
Ante tar ett steg in i hallen och gÄr emot honom. Malcolm backar ytterligare. Han börjar inse att ungjÀveln tycks mena allvar.
Ante svingar Äterigen motorsÄgen och kör in den i vÀggen. Den skÀr sig rakt in och gipsflagorna yr.
Snart uppenbarar sig en skrÀckslagen Frida i dörröppningen till sovrummet.
”GĂ„ in!” skriker Malcolm Ă„t henne. ”GĂ„ tillbaka in i sovrummet!”
Frida skriker till och backar tillbaka in i rummet. Malcolm slÀnger sig in efter och stÀnger dörren med en smÀll. Han fumlar med nyckeln i lÄset och lyckas precis vrida runt den nÀr handtaget trycks ned och motorsÄgen varvas upp igen pÄ andra sidan.
”Vad Ă€r det som hĂ€nder?”
”Det Ă€r nĂ„gon jĂ€vla unge som snott min motorsĂ„g och gĂ„r bananas, det Ă€r vad som hĂ€nder! Jag visste att jag skulle ha satt lĂ„s pĂ„ den dĂ€r jĂ€vla ladan!”
”Vart Ă€r Clarice!? Hon Ă€r vĂ€l inte hĂ€r!”
”Flytta pĂ„ dig!”
”Vad ska du göra?”
Malcolm öppnar byrÄlÄdan och rotar febrilt runt bland sockor och kalsonger.
”Tur jag har den hĂ€r”, sĂ€ger han till slut och  plockar upp en pistol modell SIG Sauer P226.
Frida stirrar stumt pÄ vapnet och vet plötsligt inte vem hon ska vara mest rÀdd för; ungarna med motorsÄgen utanför dörren eller sin man.
”Vart har du fĂ„tt den dĂ€r ifrĂ„n?” flĂ€mtar hon.
Malcolm flinar.
”Snutar begravs inte med sina tjĂ€nstevapen.”
Frida svÀljer ned ett illamÄende. Att Malcolms bror var polis tills han dödades av samma typ av man som Malcolm sjÀlv Àr absurt bara det, men att Malcolm har stulit sin egen brors vapen efter hans död Àr Ànnu mer absurt.

Utanför varvas motorsÄgen upp igen och snart hörs en röst genom dörren.
”Antingen kan du öppna den hĂ€r dörren sjĂ€lvmant, eller sĂ„ hjĂ€lper jag dig med det!”
Malcolm flinar.
”Kom igen bara ungjĂ€vel!” morrar han, sedan Ă€nnu morskare: ”Kom du bara!”

Det tar inte ens en sekund innan motorsÄgen skÀr sig igenom dörrens tunna trÀ. TrÀflisorna yr genom luften och Malcolm föser in Frida bakom sig medan han sÀtter upp pistolen i luften och riktar den mot dörren.
MotorsÄgens blad sÄgar hastigt upp ett stort fyrkantigt hÄl kring lÄset och dörren sparkas upp.
Malcolm tar tillfÀllet i akt och pressar in avtryckaren.

Clarice skriker till och sÀtter instinktivt upp hÀnderna för öronen nÀr skottet brinner av. Ante hinner precis ducka undan. Kulan gÄr lite för högt och skrubbar bara hans axel.
Insatsen har uppenbarligen ökat.

Malcolm hÄller stadigt pistolen i skjutklart lÀge och riktar den rakt mot honom.
”Ge dig innan det Ă€r försent. Jag vet inte vad du har emot mig. Jag Ă€r vĂ€l kanske inte den trevligaste grannen i trakten men jag har inte gjort er kids hĂ€romkring nĂ„nting som skulle motivera varför ni helt plötsligt kommer hit för att döda mig, eller vad fan det nu Ă€r du Ă€r ute efter. Jag antar att vi alla har vĂ„rt psyke att tacka för vĂ„ra smĂ„ nycker och ditt Ă€r uppenbarligen inte helt stabilt. Hursomhelst sĂ„ rĂ„der jag dig att lĂ€gga ner den dĂ€r innan det hĂ€r blir allvar pĂ„ riktigt. Jag Ă€r farsa vet du, jag har barn jag ocksĂ„, inte Ă€ldre Ă€n dig. Vill du att jag ska behöva bli en mördare ocksĂ„?”
”Det Ă€r du redan.”
Malcolm skakar pÄ huvudet.
”Vad fan snackar du om?”
Ante tar tag i pestmasken och sneglar mot Clarice. Clarice sticker ned handen i handvÀskan och greppar tag om slaktpistolen. Hon svettas och kÀnner sig sÄ kissnödig att hon knappt kan stÄ.
Bakom Malcolm hör de mamma Frida flÀmta med darrande röst.
”Vad gör ni? Sluta
 Kan ni inte sluta nu
? SnĂ€lla
?”
Ante vÀnder sig Äterigen mot Malcolm och bÄde han och Clarice drar samtidigt av sig sin förklÀdnad.
Malcolm flÀmtar till.
”Va fan
!”
”Eller hur”, skrattar Ante. ”Det trodde du inte va? Eller det kanske du borde göra, för det Ă€r ju du som har uppfostrat oss. Inte sĂ„ konstigt att man blir lite knĂ€pp med en farsa som dig.”
”Nu tar vi det jĂ€vligt lugnt”, morrar Malcolm mellan sammanbitna tĂ€nder och höjer Ă„terigen pistolen mot Ante.

Gesten fÄr Clarice att slÀppa alla hÀmningar. Hon sliter upp slaktpistolen ur vÀskan och stegar hastigt fram till Malcolm. Det hela gÄr sÄ fort att han inte hinner reagera. Clarice höjer den tunga cylindern i luften och svingar den med all kraft mot Malcolms huvud. Han tappar taget om pistolen och slungas ned i sÀngen med ett ymnigt blödande sÄr i skallen. Lakanet fÀrgas rött pÄ ett ögonblick. Ante varvar upp motorsÄgen.
”SĂ„dĂ€rja, dĂ„ var ordningen Ă„terstĂ€lld dĂ„.”
”Vad gör du?” flĂ€mtar Frida. TĂ„rarna rinner nedför hennes kinder och hon sjunker ihop mot vĂ€ggen nedanför sĂ€ngen.
”Det vi borde ha gjort för lĂ€nge sedan. Och det vet du”, svarar Ante.
Malcolm ligger kvar skrÀckslagen pÄ sÀngen nÀr Ante höjer sÄgen och börjar gÄ mot honom.
”För i helvete! FörlĂ„t! Jag sĂ€ger ju förlĂ„t! Det kanske har varit lite
 Jag kanske
”
”Det Ă€r försent nu. Du har gjort ditt!”
Clarice hugger tag i Malcolms ben och trycker ned dem mot madrassen. Malcolm Àr fortfarande sÄ vimmelkantig av det kraftiga slaget i huvudet att han inte kan protestera, bara gny skrÀmt medan han ser hur Ante för motorsÄgsbladet nÀrmre.
”Ditt vidriga jĂ€vla beteende har tagit vĂ„rt liv ifrĂ„n oss, sĂ„ vi tĂ€nkte ta ditt in return sĂ„ att sĂ€ga, how about that?”
Malcolm skakar pÄ huvudet.
”Nej nej, lĂ€gg av. Jag har ju sagt förlĂ„t för fan!”
”SĂ„sĂ„, vi ska bara se till att du inte kan fly, för vi Ă€r nĂ€mligen inte klara riktigt Ă€n hĂ€r.”
SÄ trycker han in sÄgbladet i smalbenen. Malcolm skriker som en galning och blod blandat med benfragment skvÀtter runt i rummet och flÀckar ner vÀggarna.
”Usch”, utbrister Clarice och gör en min av Ă€ckel.
Mamma Frida svimmar. Clarice sliter pÄslakanet av tÀcket och virar det hÄrt kring Malcolms skadade ben. SÄ knackar hon Malcolm pÄ axeln.
”DĂ„ var det dags för din lilla porrstjĂ€rna att göra entrĂ©â€, sĂ€ger hon och kryper upp i sĂ€ngen dĂ€r hon sĂ€tter sig grĂ€nsle över honom. Hon drar upp kjolen och blottar sina trosor genom de vita nĂ€tstrumpbyxorna. SĂ„ hugger hon tag i Malcolms haka och tvingar honom att titta pĂ„ henne medan hon börjar gnida sig mot honom. Han försöker skaka pĂ„ huvudet och börjar grĂ„ta högljutt. Men Clarice bryr sig inte om hans gnyende utan fortsĂ€tter att gnida sitt kön mot hans tills han inte kan hĂ„lla sig lĂ€ngre, för mitt i smĂ€rtan och skrĂ€cken kan han inte motstĂ„ sina lustar och han grĂ„ter Ă€nnu högre nĂ€r han mĂ€rker hur hans penis hĂ„rdnar.
DÄ hoppar hon av och sÀtter slaktpistolen mot hans kön.
”Jag ser att du gĂ€rna vill ha dig ett skjut”, sĂ€ger hon och flinar.

VrÄlet ekar ut genom fönstret, fÀrdas över Äkrarna Ànda bort till grannarna flera hundra meter bort och i vardagsrummet hemma hos familjen Karlén skrattar man gott.
”Det dĂ€r lĂ€t faktiskt lĂ€skigt verkligt!” sĂ€ger Selvi och gĂ„r fram till fönstret för att titta ut.
”Ja, de tar de hĂ€r spökerierna pĂ„ allvar i alla fall, det fĂ„r man ju ge dem.”

Malcolm gnyr med blodet forsande mellan benen, sipprande genom lakanet virat kring smalbenen och flödande ur sÄret i huvudet pÄ samma gÄng. Om Clarice inte sÀtter stopp för det kommer han att förblöda inom kort.
SÄ lÀtt ska han inte fÄ det.
Jag vill vara den som tar bort honom, tÀnker hon.
SÄ hon makar sig fram till honom och lutar sitt ansikte mot hans samtidigt som hon placerar slaktpistolen mot hans panna. Svetten trÀnger ut ur varje por i hans ansikte och han ber darrande för sitt liv, knappt hörbart och sÄ ynkligt att hon nÀstan blir full i skratt.
Hon trycker slaktpistolens mynning hÄrdare mot hans panna.
”Bulten i den hĂ€r trĂ€nger in Ă„tta komma tvĂ„ centimeter, rĂ€tt in i hjĂ€rnan, pĂ„ ett ögonblick bara. Pang, sĂ„ Ă€r det klart! Det Ă€r egentligen en mycket mer barmhĂ€rtig död Ă€n du Ă€r vĂ€rd. Men jag tĂ€nker att rĂ€dslan du kĂ€nner just nu Ă€r vĂ€rre Ă€n sjĂ€lva döden.”
Hon rynkar pÄ nÀsan och sneglar bakom sig.
”Jag tror till och med att du har skitit pĂ„ dig.”
Hon sniffar ett par gÄnger till och gör en grimas av Àckel.
Ӂh fy fan, det har du ju. Nej, jag tror vi fĂ„r ta bort det hĂ€r djuret nu, vad tror du? Det finns liksom inget mer vi kan göra för honom.”
Malcolm skakar pÄ huvudet.
”Varför gör du sĂ„hĂ€r? Clarice? Varför?”
Ӂh, det borde du ha frĂ„gat dig lite tidigare. SĂ„, enough talking. SĂ€g farvĂ€l till allt och sĂ„dĂ€r för nu orkar jag inte tjafsa med dig mer.”
”Clarice, jag ber dig. Sluta, vi tar dig till
”
”Herregud vilket gnĂ€ll.”
”Det Ă€r inte
”

Hans mening hinner inte avslutas innan Clarice trycker in handtaget och bulten skjuter igenom pannbenet med en dov smÀll och slÀcker hans liv pÄ en sekund.
Clarice lyfter bort slaktpistolen och betraktar fascinerat ingÄngshÄlet i pannan och hans stirrande ögon.
Hon sneglar ned pÄ mamma Frida som sitter paralyserat med telefonluren i ett krampaktigt grepp.
”Och den dĂ€r kan du lĂ€gga undan lilla mamma. Vi behöver inte dem. För det var vĂ€l polisen du tĂ€nkte ringa? De behövs inte hĂ€r lĂ€ngre, de har annat viktigt att göra. Vi ska ta en liten promenad du och jag istĂ€llet, ut pĂ„ gĂ„rden bakom ladan. Du vet dĂ€r vi tĂ€nkte odla hallonbuskar nĂ€sta Ă„r?”

*

Mo drar sakta av sig glasögonen och ser pÄ Clarice. Hon sitter med blicken och hÀnderna i knÀt och fingrar pÄ nagelbanden.
”Det Ă€r
 Jag vet inte. Det Ă€r vĂ€ldigt brutalt. VĂ€lskrivet, men brutalt.”
Han suckar och lutar sig fram.
”SĂ€g mig Clarice. Hur mĂ„r du?”
Clarice vÀnder upp blicken och ser pÄ sin lÀrare. Hon rycker pÄ axlarna.
Ӏr det nĂ„got som bekymrar dig? Hemma?”
Mo lutar sig tillbaka i stolen igen och ser begrundande pÄ henne.
”Jag menar
 Det Ă€r vĂ€ldigt, ska vi sĂ€ga, explicita fantasier du har skrivit ner hĂ€r. SĂ€rskilt nĂ€r det handlar om din egen familj.”
”Det Ă€r ingenting.”
Mo suckar Äterigen.
”Jag tĂ€nker att det mĂ„ste vara tungt att vara ensambarn och bo sĂ„dĂ€r helt isolerat ute pĂ„ en gĂ„rd pĂ„ landet lĂ„ngt ifrĂ„n jĂ€mnĂ„riga kompisar och sĂ„. Du kanske behöver komma ifrĂ„n ibland? FĂ„ lite perspektiv. TrĂ€ffa andra”, sĂ€ger Mo och lĂ€gger en hand pĂ„ hennes knĂ€.
Clarice stirrar pÄ den ett par sekunder. Sedan vÀnder hon sig mot Mo och suger in honom med blicken. Mo ser förbryllat pÄ henne, som om han försöker förstÄ vad det Àr hon vill sÀga. Hon drar lite pÄ munnen och blinkar nÀstan obemÀrkt med ena ögat mot honom. Mo klÀmmer försiktigt Ät om hennes knÀ till svar och lÄter handen sakta börja vandra ett par millimeter uppför hennes lÄr. Hon sÀrar lite pÄ lÀpparna, sticker diskret ut tungan och slickar sig lika obemÀrkt i mungipan. Mos hand letar sig ytterligare ett par millimeter upp pÄ hennes lÄr. SÄ ser han ut att komma pÄ sig sjÀlv och drar hastigt tillbaka handen. Clarice ler ringaktande mot honom.
”FörlĂ„t jag
 Jaha, okej. Jaja. Jag kommer i alla fall att sĂ€tta ett B pĂ„ den hĂ€r uppsatsen. SprĂ„kmĂ€ssigt och grammatiskt Ă€r det ett A men rent dramaturgiskt Ă€r det
 NĂ€r vi skriver skönlitteratur sĂ„ mĂ„ste berĂ€ttelsen vi skriver vara trovĂ€rdig. LĂ€saren ska alltsĂ„ kunna kĂ€nna att det skulle kunna intrĂ€ffa i verkligheten. Det Ă€r bra att skapa spĂ€nning, sĂ€rskilt i skrĂ€ckgenren, men just att barn mördar sina förĂ€ldrar Ă€r vĂ€ldigt vĂ€ldigt ovanligt och det Ă€r kanske ett Ă€mne du kan utforska nĂ€r du blir Ă€ldre. Som jag ser det, eller misstĂ€nker, Ă€r det kanske ett uttryck för tonĂ„rstrots hĂ€r, och det Ă€r inte helt lĂ€mpligt att ta ut det i en novell som vi skriver i skolan som Halloweenuppgift i svenskan.”
Clarice rycker pÄ axlarna igen och nickar.
”Eeh
 Jaha, det hĂ€r drog ju ut pĂ„ tiden”, sĂ€ger Mo och pickar med pekfingret pĂ„ sin armbandsklocka. ”Kommer din pappa och hĂ€mtar dig som vanligt?”
”Pappa har slutat att hĂ€mta.”
”Ah
”
Clarice reser pÄ sig och gÄr mot dörren. Hon hejdar sig i dörröppningen och vÀnder sig om med ett leende.
”Jag ska inte skriva mer om mina förĂ€ldrar.”
Mo nickar lÀttat och ler.
”NĂ€sta Halloween kanske historien kan handla om en lĂ€rare och en elev istĂ€llet. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt. HejdĂ„, magistern!”

👿🍬🎃đŸ”Ș

Dela inlÀgg: