Jas, moln

Foto: Google pictures CC

Sveriges plyschfarbröder och mystanter förfasas över försvaret

Dela inlägg:

URSPRUNGLIGEN POSTAT 31.08.2015 07:54

I helgen utsattes vi för ett flyganfall. Åtminstone var det vad vi på fullaste allvar trodde då vi vaknade av ett öronbedövande ljud ovanför våra huvuden. Vi ska vara rädda om försvaret. Om bombplanen kommer duger det nämligen inte att förfasas över att man inte fick sin skönhetssömn.

Efter en lång helg med föräldraturnérande upp till Dalarna och Västmanland för att kramas och säga hej till mina och min sambos nära och kära innan vi styr kosan mot tropikerna kom vi igår kväll hem vid niotiden på kvällen, helt slut.

Bilresan hade då varat sammanlagt runt sju timmar inklusive ett par kortare stopp på vägen, och diskussionerna i bilen pendlade mellan musik, mat, resan, katten såklart, och det oroväckande läget i världen som håller på att utvecklas.

Sverige är under attack

Jag tänker inte gå in närmare på det mer än att vi lyckades trissa upp oss så till den grad att vi vid vår hemkomst var så gott som säkra på att apokalypsen i princip stod för dörren och vi kunde hälsa hem inom max ett par år eller så, kanske tidigare.

Efter ett halvhjärtat försök att prångla i oss en grillad kyckling däckade vi i sängen och lät nattens ljuva tystnad omsluta oss.

”Kriget hade kommit, och bomberna var fällda. Vi var rökta och nu väntade vi bara på smällen.”

Några timmar i alla fall. Klockan 02:07 vaknade vi nämligen med ett ryck av ett raketliknande muller i luften utanför, på sin höjd ett par hundra meter över marken, följt av tre tjutanden med fallande utdragna toner som lät skrämmande nära något som släpps mot marken (;projektiler;bomber – ni vet säkert alla precis vilken typ av tjut jag menar).

Med kvällens bildiskussioner i färskt minne fanns det såklart bara en förklaring: kriget hade kommit, och bomberna var fällda. Vi var rökta och nu väntade vi bara på smällen.

Våra farhågor besannas

Att det var frågan om stridsplan, och ett flertal sådana, var uppenbart. Frågan var bara vems? Var det ryssen som återigen kränkt svenskt luftrum och gått in över Stockholm för att visa musklerna ytterligare en gång? Det var ingen omöjlighet. Oron tvingade ut oss på balkongen medan raketmullret fortfarande dånade i luften och långt där borta syntes det bekanta blinkandet från flygplan i mörkret. Jo, stridsplan var det, fyra stycken.

Behöver jag säga att det var omöjligt att somna om? För att överhuvudtaget kunna få till någon nattfrid satte jag mig således och började surfa runt för att ta reda på vad det var som just skett.

”Oron tvingade ut oss på balkongen medan raketmullret fortfarande dånade i luften”

Och till slut, efter att ha misslyckats med alla de större dagstidningarna inklusive Sveriges Radio hittade jag Försvarsbloggen vilken antydde att det som låtit troligen kom från en svensk försvarsövning kallad Flygvapenövning 2015 och inbegrep 4 st JAS Gripen-plan som övade skarp luftstrid i pågående krig enligt det uppmålade övningsscenariot.

Övningsområdet stämde hyfsat överens med det luftrum de fyra stridsplanen vi just hört och sett passerat genom, och flygbaserna som användes (Uppsala och Visby) låg på rimligt avstånd. Jag nöjde mig med det för natten och kunde till slut äntligen tryggt somna om.

Mängder av klagomål

Dagen efter fick jag mina efterforskningar bekräftade av DN – övningen var mycket riktigt den jag misstänkt under natten. Och om jag redan där på natten hade dragit en lättnandes suck över att det inte var ryssen, utan svensk militär som faktiskt övade på att försvara mig i den händelse ett krig skulle bryta ut på riktigt, så var lättnaden i den suck jag nu drog på morgonen ännu större.

”Här satt alltså Sveriges plyschfarbröder och mystanter och förfasades över att bli väckta mitt i natten när svenska flygvapnet var ute och övade i att försvara landet mot fienden!”

Lite längre ned i DNs artikel läser jag att det inkommit mängder med klagomål från folk i stan på att man utfört övningen på natten och förstört nattsömnen för tusentals människor som skulle upp till jobbet dagen efter.

Va, vänta? Jag fick faktiskt läsa om det två gånger till. Och fattade fortfarande inte riktigt vad det var jag läste. Här satt alltså Sveriges plyschfarbröder och mystanter och förfasades över att bli väckta mitt i natten när svenska flygvapnet var ute och övade i att försvara landet mot fienden!

Ingen tacksamhet över att det fortfarande finns människor som vill och är måna om att kunna försvara oss om allt skulle barka åt helvete? Ingen reflektion över att världsläget blir mer och mer oroväckande för varje dag som går och att det kanske är dags att tänka på hur och vad vi ska göra om det smäller? Jag är uppriktigt sagt förundrad över reaktionerna.

Stoppar huvudet i sanden

För jag lovar er att den dagen soldater marscherar in i Stockholm så sitter samma gnällspikar där i mysbyxorna och sätter fredagsmyset i fel strupe och ber till Gud att det finns någon kvar i landet som vet vad som är bak och fram på ett gevär.

För som den naive svensken tycks tänka så är försvar inget vi behöver överhuvudtaget, och ska vi nu öva på det, så kan vi väl göra det under normala tider så att vi slipper bli väckta mitt i natten när vi ska upp och jobba ihop stålar till nästa ICA-tacofrossa om en vecka igen, eller hur?

”Som den naive svensken tycks tänka så är försvar inget vi behöver överhuvudtaget”

Jag undrar om dessa pyjamasmänniskor tänker likadant vid brandövningar på jobbet?

Ställer de sig allihop i receptionen och väntar på att larmet ska gå (vilket de redan vet eftersom tiden mejlats ut ett flertal gånger under hela veckan)?

För alla vet ju att om det börjar brinna så står alla i just receptionen så det kan visst räknas som en fullskalig brandövning. Det är nämligen samma sak.

Skönhetssömn eller döden – försvaret behövs

Jag tror nämligen inte på att stoppa huvudet i sanden och fortsätta tänka att ”det händer aldrig oss”.

Ja, världen skulle vara mycket trevligare med kärlek och respekt, och alla vill vi väl ha fred och kramas och pussas och det är väl en trevlig inbillning att de flesta människor faktiskt inte vill slåss eller kriga.

”I en allt skakigare värld är det av största vikt att vi utför autentiska stridsövningar”

Men nu ser dessvärre tillvaron lite annorlunda ut. Vi måste kunna försvara oss.

I en allt skakigare värld är det av största vikt att vi utför autentiska stridsövningar för att åtminstone inte vara komplett handfallna sitting ducks om något skulle hända.

Och då duger det inte att sitta och gnälla om att man inte får sin skönhetssömn för att man ska upp och dra in lite mera cash åt nån företagspamp som ska åka på golfresa till Mexiko, och en påse OLW-chips till sig själv och ungarna till Fångarna på fortet på fredagen.

Dela inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.