Spotify dödar själen i musiken

Dela inlägg:

Vinylskivan har något som Spotify aldrig kommer att kunna matcha. Nu har den yngre generationen tagit upp kampen. En fjortonåring har fått mig att se ett nytt hopp.

Min sambo pratade med sin brorsdotter idag. Hon berättade att hon precis använt sina sparpengar till att köpa en Technics Hi-Fi-förstärkare och Pioneer vinylspelare.

Till detta hade hon köpt sina två första LP-skivor. Den ena var The Doors debutalbum, den andra Pink Floyds – The Dark Side of the Moon. Hon är 14 år.

Jag kan inte hylla detta nog.

I en tid då digitaliseringen skördar konstform efter konstform, berövar den på sitt ursprungliga värde och reducerar den till en konsumtionsvara likställd med en liter mjölk ger denna friska fläkt ett hopp om både den yngre generationen och kulturens vara.

Ett bra uppslagsverk

Musik på Spotify är ett bra uppslagsverk. Ett ställe där man kan leta efter bra musik som man sen kan köpa på fysisk utgåva. Som lyssningsmedium är det tämligen värdelöst.

Det har jag hävdat ända sedan det slog igenom, och det hävdar jag fortfarande.

Digitaliseringen och Spotify dödade i mångt och mycket mitt musiklyssnande. Jag sitter ofta och gör spellistor men det är väldigt sällan jag lyssnar på dem.

För att inte tala om att lyssna på ett helt album.

Vinylskivor i backar framför vintageskivbutik.
Vinylskivor i vintage-skivbutik

Det finns något obekvämt med att lyssna på en hel skiva på Spotify, eller vilken annan digital musiktjänst som helst för den delen. Något som skaver, som gör det hela otillgängligt trots att det borde vara tvärtom.

Vad värre är, är att det också nedvärderar både musiken, musikerna och alla andra som är involverade i en inspelningsprocess.

Spotify äter upp den musikaliska själen

På många sätt kan man säga att Spotify tuggar i sig själen i musikmakande. Det som spottas ut i den digitala soppan på musiktjänsterna är tomma skal, gjorda för att hastigt klickas bort, ständigt ersättas, slit-och-slängas.

Och det är inte bara det.

En vinylskiva har inte bara ett varmare och själfullare ljud. Den har ett liv som inte går att framställa digitalt. En digital inspelning må låta bra, tekniskt sett. Mätbart sett. Men ljudet är kallt och saknar kärlek.

En vinylskiva hyllar också musikern. Omslaget, innersleevet, skivetiketten, doften, känslan. När du håller en vinylskiva i din hand, vrider och vänder på den, ser på bilderna och läser låttexterna kan du faktiskt känna hur mycket jobb och själ som faktiskt lagts ner på den. Hur mycket blod, svett och tårar som ligger nedplöjda i spåren. Det är omöjligt med ett musklick.

Därför blir jag oerhört glad av att höra att en fjortonåring idag 2017 på eget initiativ går och köper sig en riktig stereoförstärkare, en vinylspelare och två av musikhistoriens absolut bästa album för sina länge hopsparade pengar.

Länge leve den nya generationen – länge leve vinylen!

Välkommen tillbaka!

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.