#ReclaimTheDåtid – En hashtag i tiden

Dela inlägg:

Den digitala revolutionen får väl sägas ha segrat vid det här laget. Internetåldern, informationssamhället, datoriseringen, what ever you call it – det är i princip omöjligt att inte ha något att göra med något utav det.

Men ni som är födda på 80-talet, i viss mån 90-talet, och tidigare känner till en annan värld. En värld där tidningar och böcker endast lästes på papper, musik lyssnades på via vinylskivor, kassettband och CD-skivor, filmer sågs på bio, hyrdes på VHS eller DVD från den lokala videouthyraren och tv bara fanns via antennkontakten i väggen. För att inte tala om telefonerna som också de satt fast i väggen med en sladd och där man slog numret antingen med hjälp av en snurrskiva eller sifferknappar.

Enormt mycket för nästan ingenting

Det är mycket som förändrats de senaste decennierna. Och det enormt snabbt. Från det att persondatorn gjorde sin entré i de svenska hemmen någongång i mitten av 80-talet och sedan på 90-talet exploderade med internets intåg har ingenting av den gamla världen varit sig likt. Inte heller har mycket av det som då fanns överlevt.

De fasta telefonerna är numera snarare en kuriosa om de ens finns inkopplade. Telefonkioskerna ute på stan, den enda kontaktpunkten på språng, är nedmonterade för länge sedan.

De gamla telefonerna med knappar eller snurrskiva somsatt fast med en sladd i väggen. Minns ni ens dem?

Musiken och filmerna och även TV ses via otaliga streamingappar på våra mobiler eller digitalboxar.

Tidningar och böcker läses på läsplattor eller surfplattor eller mobiltelefoner eller lyssnas på i trådlösa hörlurar på språng.

Det är enkelt och bekvämt, och billigt. Ibland orimligt billigt med tanke på hur enormt mycket kreativt arbete av skapande människor man får för en knapp hundring eller strax däröver.

Det är naturligtvis fantastiskt på många sätt, särskilt för konsumenterna. Men man glömmer lätt en sak här.

Värdet av det fysiska mötet

Nämligen charmen. Och värdet. För fanns det något bättre än att öppna en alldeles nytryckt tidning och känna doften av trycksvärtan eller tryckfärgerna?

Finns det något härligare ljud än knastret från en välspelad vinylskiva när nålen möter plasten? Och sedan sitta och titta på omslaget och hänga med i låttexterna på innerpåsen medan den spelas upp?

Är det inte något särskilt speciellt med att under noggrant övervägande plocka med sig en utvald hyrd film hem till soffan och låta den rulla igång med förväntan, och ibland snopenheten och besvikelsen, och sedan upptäcka att den är vansinnigt usel och sedan skratta bort det och ändå se den till slutet?

Har nyligen tecknat en papperstidningsprenumeration. Joråsatt.

Jag saknar allt det där. Så mycket att jag har gjort det till lite av ett mission att återerövra en del av den där tiden, återta värdet av konsten.

Jag vill bort från slit-och-släng-mentaliteten, slentrianscrollandet. Jag vill ha den fysiska kontakten med det jag konsumerar, inte endast via en och samma skärm som jag ständigt och sömngångaraktigt alltid sitter och pillar på. För har ni inte tänkt på att ni ibland kan gå ute på stan med mobilen i handen och liksom per automatik scrolla med tummen över skärmen trots att ni inte ens tittar i mobilen?

Det går av bara farten, det där beteendet.

Tillbaka till dåtiden

Hur som helst så längtar jag tillbaka till den där lite skönare tiden. Det lite mer besvärliga. Det lite mer krävande sättet att ta sig till de saker jag vill åt, vare sig det handlar om tidningar, musik, film eller foto.

Så jag har helt enkelt börjat återta dåtiden. Under hashtagen #ReclaimTheDåtid lägger jag ut bevisen på mina kap och mitt nostalgiska strävande i mina sociala kanaler (jag tror trots allt på samexistens med den digitala världen).

Jag har hittills tecknat en prenumeration på Vagabond resemagasin, i papper såklart.

Jag läser bara böcker i fysiskt format. Som jag i och för sig alltid gjort.

Jag har under det senaste året köpt ett antal CD-skivor igen.

Jag har börjat köpa på mig DVD-filmer igen. Dessa kostade ca 25-40 kr/styck. Och då kan jag kolla hur många gånger jag vill, utan streamingtjänst som tar bort titlar lite hursomhelst.

Jag har precis börjat leta efter en vinylspelare för att återknyta bekantskapen med mina skivbackar och i veckan köpte jag en helt fabriksny DVD-spelare och hela Terror på Elm Street-serien, 8 filmer, på DVD, samt Terminator-trilogin, numera klassikern Falling Down med Michael Douglas, Skin Walkers, Zombie strippers, Run! Bitch! Run! och den ganska dåliga men samtidigt smått fantastiskt roliga Ford Fairlane.

Jag har en idé om att jag ska våga börja använda kontanter igen. I den utsträckning det går. Och köpa dagstidningar i affären utan att skämmas för att jag känner mig som en pensionär.

Jag har till och med haft mina funderingar på att återigen skaffa fast telefon. Men ingen kommer ju ringa mig på den.

Bekräftelsebehov är inte anledningen

Men jag gör det inte för att få uppmärksamhet. Jag gör det för att jag vill känna nostalgin, för att jag saknar det, för att jag helt enkelt tycker det är bättre än allt det där i digital form, men framförallt för att det inte får försvinna.

Och hoppet finns. Vinylskivförsäljningen har aldrig gått så bra som just nu.

Allt fler kassettband kommer ut på marknaden igen.

Filmer och tv tycks dock ha rotat sig ordentligt i streamingträsket så det dröjer nog innan vi får se en alldeles ny videouthyrare öppna sina portar. Däremot så kostar en sprillans ny DVD-spelare av bra kvalité bara en dryg 500-hundring, och DVD-filmer säljs på Tradera och Blocket för ett par tior styck.

Har precis köpt mig en sprillans ny Panasonic DVD-spelare för 543 kr. Rena fyndet!

Vinylskivor finns i massor i skivbodar över hela landet, allt från svindyra rariteter eller svåråtkomliga titlar till svinbilliga klassiker för några tior.

Papperstidningar är däremot en döende dinosaurie och kostar nära tredubbelt så mycket som papperstidningar på dess storhetstid. Men visst fan är det ju så mycket skönare det är att bläddra i en tidning på riktigt istället för att scrolla som en galning i mobilen!

Nå, häng på ni också om ni vill. Du som upplevt den där tiden, du kan ju testa ett återfall lite försiktigt sådär. Du har säkert någon gammal vinylplatta i källarförrådet du kan leta upp. Kanske en DVD-spelare du kan damma av, eller ännu bättre en VHS-spelare och en bananlåda med VHS-band längst in i något hörn.

Och när du gjort det så hashtaga gärna dina fynd med #ReclaimTheDåtid. På skoj, på allvar.

Och känner du där och då att; Nä jag håller mig till det digitala och nutiden och vill sälja dina gamla filmer eller vinylplattor så släng iväg ett pappersbrev till min brevlåda med en lista på prylarna som du vill sälja så köper jag dem kanske av dig.

Jag betalar med kontanter.

Jimmie L Olsson
Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.