hörlurar, skogsstig, träd, dimma

Foto: Free-Photos / Pixabay

Okej då, Spotify premium är the shit

Dela inlägg:

Jag vet. Jag har länge varit motståndare till digitala musikplattformar. Tills nu. För Spotify premium levererar. Och det stort. Jag har nog aldrig lyssnat så mycket på musik som jag gjort nu.

Jag tror att Spotify försökte värva mig till sin premiumversion varje år under de fem år jag hade gratiskonto hos dem. Jag vägrade varje år.

Jag lyssnade nämligen så sällan på musik på Spotify att jag aldrig tyckte det var motiverat att teckna ett abonnemang som ska betalas varje månad. Tills för några månader sedan.

För i somras fick jag återigen det där lockerbjudandet: 9 kr för tre månader. För att testa. Och i ett svagt ögonblick (okej, lite influerat av en och annan öl var det väl också) mot slutet av sommaren, precis innan erbjudandet skulle gå ut, så tänkte jag att jag skulle ge det en chans.

Mestadels för att jag hört att ljudet skulle vara så mycket bättre.

Och, ja. Ljudet var helt SJUUKT mycket bättre.

Faktiskt så mycket bättre att jag blev helt extatisk (okej, musik på vinyl låter fortfarande bättre, men ändå).

Lyssnar på flera album i veckan

Med mitt reklamdrypande gratiskonto lyssnade jag så gott som aldrig på ett helt album på Spotify. Det gick knappt en hel låt innan jag bytte. Och bytte och bytte och bytte tills jag tröttnade och stängde av.

De gånger jag hade tillräcklig ro eller såpass stort sug efter att lyssna på musik en längre tid så jag lät musiken rulla på klarade jag ändå bara runt en halvtimme innan jag tvingades lägga ner försöket på grund av det regelbundna avbrottet av den vidriga reklamen.

Och även om jag av någon anledning där i mitt gratislyssnande tänkte att jag trots det uppenbara irritationsmomentet kunde stå ut med reklamen eftersom jag ändå inte lyssnade så ofta så blev det en stark känsla av befrielse att slippa den när jag började pröva på Spotify premium.

Plötsligt kände jag att jag ägde mitt musiklyssnande igen.

De senaste månaderna har jag både lyssnat på hela låtar, spellistor och Spotify-tips samt en uppsjö hela album. Och älskat det.

Jag lyssnar nog i snitt på tio album i veckan nuförtiden.

Hörlurar är också the shit

Mycket beror på att jag även införskaffat mig något jag tidigare också stört mig på: trådlösa hörlurar som jag kan ha på mig när jag är ute och går eller gör ärenden eller är på väg någonstans.

Jag har med andra ord blivit exakt en sådan person som jag tidigare fnös föraktfullt åt och sedan muttrade för mig själv: helt sjukt att folk måste ha musik i öronen hela jävla tiden, typiskt jävla storstadstöntar.

Men jag är faktiskt böjd att fnysa tillbaka åt mitt tidigare Jag även här.

Mina trådlösa hörlurar är numera en lika självklar pryl som mobiltelefonen när jag ska ut nånstans.

Jag använder dem på tunnelbanan, när jag går till gymmet, åker till möten eller bara är ute och promenerar. Och det är fantastiskt!

När man lyssnar på musik i lurar kommer man närmare musiken och verkligen hör den, lyssnar på den. Jag har upptäckt många nya saker i gamla skivor som jag knappt lagt märke till förr.

Och ska sanningen fram så är det faktiskt rätt skönt att stänga ute alla dårar runtomkring en ibland.

Så antar att jag får säga: Välkommen till 2010-talet. Gubb-Jimmie.

P.S. Jo, jag kommer självklart fortsätta att köpa och lyssna på vinyl också. Jag är inte dum i huvudet. D.S.

Dela inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.