Jag skulle aldrig välja några andra föräldrar

Dela inlägg:

Mina föräldrar, far och mor, tidigt 70-tal. Farsan ligger i lumpen som motorcykelordonnans på bilden. Bilden på morsan tror jag är ett gammalt skolfoto.

De var väldigt unga när de fick mig. Farsan tog med mig till pingiskällaren och morsan hängde in mig i garderoben på krogen. Inte konstigt att jag är som jag är.

Fräck i käften lönade sig

De träffades i Skultuna. Pappa var ute och cyklade på byn och fick syn på mamma. Han stannade till och de började småprata, sedan sa han: ”Hoppa upp på stången så får du skjuts.”

Cykeln var en damcykel.

De brukar dra den där historien ibland.

Farsan visade upp mig för polarna

Kort efter att de träffats blev de med barn. Morsan var bara sjutton och farsan tjugo. Det var ungt redan på 70-talet.

Som alla ungdomar hade de sina kompisar och intressen och försökte kombinera det med att vara föräldrar så gott de kunde.

De gjorde ett väldigt bra jobb i mitt tycke. Jag kan inte skylta med en taskig barndom att skylla mitt författarskap eller övriga konstnärsskap på som så många andra i den här branschen.

Pappa tyckte om att hänga med polare i en källare och spela pingis ibland på kvällarna. Han tog med mig dit ibland och visade upp mig.
Ett favoritnummer vi hade var att han han brukade balansera mig ståendes i hans ena hand.

Det kan nog vara ett av mina första minnen.

Ett annat stort intresse var att fiska. Det hängde med långt fram i livet.

Vid en tidpunkt var det nästan en besatthet.

Mamma och jag fick också ta del av det där när jag blivit äldre. Vi var ofta ute i naturen och antingen fiskade eller gick omkring i naturen och plockade bär och svamp och sådär.

Jag hatade det till och från eftersom jag trivdes rätt bra med att vara inomhus och bygga lego eller pyssla med annat som inte krävde att man måste utsätta sig för väder och vind. Framförallt för att man slapp bylta på sig en massa kläder.
Det där har hängt med mig ända upp i vuxen ålder.

Jag hatar fortfarande att bylta på mig en massa kläder. Inte så att jag är nudist men jag trivs bäst när jag kan skrota runt i kortbyxor, en tunn t-shirt och sandaler på fötterna, eller inga skor alls. Det är därför jag föredrar att resa till varma länder.

Morsan hängde in mig i garderoben

Men samtidigt tyckte jag om de där helgutflykterna till små tjärnar och skogar med fiske och korvgrillning, lugnet och tystnaden.

Jag minns särskilt när vi paddlade kanot längs Strömsholms kanal en sommar, och campade längs vägen. Det var kämpigt men också mysigt.

Det är nog de där sakerna, friluftslivet och tanken om att vi skulle göra saker utomhus istället för att ”bara sitta inne och uggla” som gjort att jag gärna också håller mig i naturen eller till enkla förhållanden när jag ska göra saker utomhus.

Jag har fått saker från mamma också. Det som kanske är mest konkret är spontaniteten, lusten för äventyr och driften att tänja lite på det konventionella, att gå utanför boxen.

Det bästa exemplet är nog när farsan var ute på en av sina fiskeorgier en gång när jag fortfarande var bebis och morsan var själv hemma med mig. Det var helg och morsans polare skulle alla ut på krogen i Västerås. Morsan kunde inte hitta någon barnvakt och farsan skulle inte komma hem från fisketuren förrän dagen efter.

Så morsan lägger mig i en korg och tar helt enkelt med mig till krogen, skjuter mig under bordet och beställer in en drink. Man måste ju hitta lösningar.

Det funkar bra tills en vakt får syn på korgen och undrar vad det är. Morsan försöker bortförklara det med att det inte är något särskilt (!) men vakten drar fram den och får syn på mig.

Där kan man ju kanske tro att det var dags för hemgång, men det här var ju på 70-talet remember, så morsan får istället hänga in mig i garderoben. Hon får till och med en bricka.

Inte konstigt att jag trivdes med att hänga på krogen när jag blev äldre.

Deras förtjänst att jag är som jag är

Det kanske låter som om de var rätt oansvariga, men de var bara unga, och som sagt så tycker jag att de gjorde ett väldigt bra jobb. Självklart finns det några tillfällen jag önskar att de hade agerat annorlunda, men så är det väl med alla föräldrar.
Jag har i alla fall väldigt mycket att tacka dem för att jag blev som jag blev och är och jag skulle aldrig välja några andra föräldrar än dem.

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.