Jag är som ni nu

Dela inlägg:

Jag är som ni nu. I tisdags blev det klart. Jag har fått jobb. Jag är alltså officiellt återigen en del av löneslaveriet. Heltid. Vecka ut, vecka in. Mån–fre. 8–17. Eller nja…fredagar slutar jag 15.30. Men det viktiga är ju såklart att jag börjar tjäna pengar igen. Det är kul. Nu blir den största utmaningen att hitta skrivtid i allt det här.

För någon dag sedan skrev jag om våndorna att hitta jobb idag. Och det har sannerligen inte varit lätt ska ni veta.

Jag vet inte om det har berott på att jag hade tagit timeout från arbetslivet en längre tid så att luckan såg märklig ut för rekryterarna (det är svårt att förklara varför jag vid 46 års ålder väljer att göra en ”hitta-mig-själv-resa” på ett halvår, satsa på skrivande utan att få betalt och plugga något som mestadels unga människor med mediedrömmar och selfiekomplex vill jobba med), eller om det är för att jag börjar bli äldre (åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden är högst verklig och en bekymrande faktor idag).

Eller om det helt enkelt är för att ansökningarna till jobben formligen väller in till rekryterarna från kandidater med alla checkboxar klickade på varenda liten önskad egenskap och erfarenhet i de ibland löjligt kravtäta jobbannonserna arbetsgivarna publicerar.

Proffs inom musikbranschen

Hur som helst var det inte mycket att tänka på – jag ville ha ett hyfsat soft jobb med schyssta kollegor, och det känns det som om jag fått.

Och att företaget jag ska jobba på pysslar med proffsutrustning inom musikbranschen med stora inspelningsstudios, festivaler, artister på turné och stora liveproduktioner gör ju saken ännu bättre för det är ju alltid kul att hålla på med grejer man har ett personligt intresse för.

Arbetstiderna är hemska 8–17, d v s jag börjar lite för tidigt för att det ska vara någon riktig sovmorgon att tala om och slutar först när middagshungern redan vrålat på som värst i ett par timmar.

Det braiga är däremot att jag slutar 15.30 på fredagarna. Det är faktiskt en ganska soft fredagstid.

Måste hitta skrivtid också

Nåväl, allt det där är saker var och varannan av er därute antagligen redan brottas med. Jag är ju som ni nu. Jobbar heltid. Mån–fre. Vecka ut, vecka in. Fem veckors semester om året och en och annan ljusglimt i form av röda dagar utspridda över året. Ingen rast, ingen ro.

Det är vuxengrejer man får ta. Nu återstår utmaningen att hitta skrivtid i allt det här.

För det är alltid det som är den stora utmaningen med att jobba heltid och samtidigt försöka bedriva någon form av kreativ verksamhet.

Min förhoppning är att det relativt avslappnade arbetsuppgifterna och befattningen i sig ska kunna spara åtminstone tid och energi nog till att sitta framför datorn några timmar i veckan och skriva.

Provar ett halvår till å börja med

Min plan var ju faktiskt att få röra på mig lite i jobbet och att komma ifrån datorn och skrivbordet så att jag kunde längta efter både skrivbordssittande och hjärngymnastik när jag inte jobbade och inte tvärtom som förut.

Vi får se hur det blir. Jag har ett halvårs provanställlning och vi har med hänsyn till mina tidigare tjänster varit väldigt tydliga med att jag ska känna av om tjänsten är för mig under tiden. Så vi får se.

De verkar i alla fall vara ett rätt schysst gäng som jobbar där.

Och med lönen som börjar ramla in nu kan jag kanske äntligen köpa min alldeles egna motorcykel!

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.