Kategorier
Existentiellt Krönika

Hejdå 2020, ditt helvete

Dela inlägg:

Såhär i slutet av 2020 betyder kanske den där lite slentrianmässiga frasen Gott Nytt År mer än någonsin, det tror jag alla kan skriva under på. I mars ställdes det mesta på ända och vi har fått lära oss att leva med en seglivad pandemi som krävt sina offer, både i mäniskoliv och på många andra sätt. För mig grusades de flesta planer där och då. Men 2020 har trots det inte varit alldeles piss. Häng med på mitt år!

Året började precis lika segt som vanligt. Med en ständig reslust och längtan efter sol och varmare tider. Jag hade inbokade konserter och resor som jag såg fram emot. I april var det meningen att jag skulle ha åkt till Vietnam och kolla in Formel 1 på den nya banan i Hanoi, på sommaren var det spikat att dra på Skogsröjet och resten av året var sprinklad med diverse övriga konserter – Judas Priest i Dalhalla, Faith No More på Grönan för att nämna ett par som jag såg fram emot särskilt mycket.

Vi, sambon och jag, hade även tänkt köra en resa till någon spännande plats långt bort efter en längre tids uppehåll sedan senaste långresan.

Så kom Corona

Till en början när rapporterna började droppa in tog jag det kanske inte riktigt på allvar. Sedan kröp paniken fram måste jag ändå säga. Ett par månader var jag faktiskt riktig skakig.

Ingen visste ju något, och alla rapporter kastade en konstant mellan hopp och förtvivlan.

När det stod klart att det här året inte skulle bli något annat likt tvingades jag kapitulera någonstans i mitten av maj.

Och det är egentligen där mitt år började på riktigt.

Min första motschykel

Jag köpte min första motorcykel vilket är en av de bästa saker jag gjort. För ända sedan jag och A körde genom Vietnam på hoj hade jag tänkt att det nog vore kul att ha en egen här hemma.

Valet föll på en BMW 650GS känd för att vara en trevlig pigg förstahoj. Och kul var det!

Således ägnades större delen av sommaren och hösten åt motorcykelåkande runtom i Sverige. Nära 800 mil lyckades jag köra ihop innan jag ställde in den för vinterförvaring den 1 december.

Socialt torftigt

Av naturliga skäl har det alltså inte blivit mycket festande, vilket ju är både bra och dåligt. Att kroppen får vila lite från partajande är ju alltid positivt, men det sociala livet har ju såklart blivit minst sagt lidande detta år. Endast ett fåtal gånger har jag hängt med kompisar i år.

Men en sväng till Tegelön i skärgården, en sväng till Örebro och en tripp till Fagersta och Västerås hann jag med innan sommaren var slut i alla fall, däribland mina föräldrar vilka som lyckligtvis är relativt unga fortfarande och inte i högriskgrupp.

Stor sorg drabbade

I september var jag på kräftskiva tillsammans med goda gamla vänner vänner från Örebro, och bara några veckor efter det nåddes jag av det tragiska beskedet att en av festdeltagarna tillika en av mina närmsta vapendragare och forna bandkamrater dött i hjärtinfarkt.

Det var första gången en så nära vän till mig oväntat gått bort alldeles för tidigt och det fick mig att fundera väldigt mycket på livet i stort och småsaker som man kanske normalt sett inte tänker på, eller omedvetet förtränger i den normala stressade slentrianvardagen.

Bland annat så insåg jag att det inte finns någon mening i att vänta på ”det perfekta tillfället” att göra saker och bara en vecka senare åkte jag till BMW och köpte den där nya drömhojen jag tittat på och suktat efter i flera månader redan.

Paus i brödjobbet

På brödjobbfronten blev det såklart förändringar också. I och med att vi verkar inom musikbranschen och framförallt livescenen så sjönk naturligtvis efterfrågan på utrustning, vilket ledde till att jag blev korttidspermitterad – och är det fortfarande tillsvidare.

Det innebar å ena sidan en liten oro för om jag skulle få behålla jobbet om denna pandemi skulle dra ut på tiden, å den andra att jag fick betydligt mer tid till att skriva eftersom jag till en början bara jobbade 3 ½ timme per dag, och i nästa steg 4 tim och 45 min per dag.

Författarlivet frodas

Så skrivande har det blivit. Jag fick tid till att gå igenom manuset till De vattendöda ordentligt. Det har just kommit tillbaka från första provläsaren och fick betyget med beröm godkänt. En del småsaker ska ändras och jag vill nog ha åtminstone en second opinion men nu är det väldigt nära utskick till förlag!

Jag har även haft tid att börja gå igenom 12 månader för att sammanställa den till en roman. Det går fort fram så det arbetet bör klaras av på en hyfsad tid.

Ny hemsidesdesign

I december gjorde jag om designen här på hemsidan. Från att ha varit fokuserad på bloggen och blogginlägg har jag efter lite övervägande och insikt i att jag är alltför dålig på att producera inlägg kontinuerligt istället lagt fokus på min författarverksamhet.

Bloggen finns kvar förstås och jag kommer fortsätta skriva här lite då och då, om allt möjligt precis som vanligt.

Utgivningen under året

Jag har också sett till att 113 dagar på flykt numera finns som print-on-demand hos samtliga bokhandlare. Det är en mycket trevlig liten biografiktion som jag önskar att många läser för den är väldigt unik i sitt slag och har ett väldigt kul format.

För första gången skrev jag också en julnovell. Lucia blev det som fick äran att föräras med en ryslig berättelse om ett luciatåg som inte riktigt går som det ska. Novellen finns publicerad här på sidan under Texter och heter Lex Lucia.

Spännande skrivplaner

I övrigt har jag dragit upp riktlinjer för nästa års skrivande och det innefattar bland annat att en gång för alla sätta punkt för Slussvaktaren – mitt allra första romanmanus jag brottats med i omgångar genom åren men aldrig riktigt blivit helt nöjd med. Senaste genomläsningen kändes dock bra så jag är ganska säker på att den nu kommer till punkt. Och den är bra!

Nästa större projekt är Lykantropen. Om De vattendöda var lite av ett experiment att skriva en bok där läsaren får följa med in i huvudet på flera olika personer växelvis genom hela boken så är Lykantropen ett experiment med att hoppa fram och tillbaka i tiden och på det sättet låta hela historien och dess orsaker växa fram genom hela boken.

Det är kul att prova sig fram och jag tycker jag har kommit ganska långt i själva författarhantverket. Nu ska bara något stort etablerat förlag inse det också! 🙂

Musiken har vaknat

En annan sak jag haft tid att utveckla lite är mitt gamla musikskapande. Det har legat på vänt länge men jag har ett helt gäng låtar som jag vill ge ut med mitt alter ego jIM dIMZEY, och som jag hoppas få tid att också göra nästa år.

I vanlig ordning hann jag precis på håret att få ut den traditionsenliga jullåten i år också, och temat för texten var ju givet… Att humor a’la South Park, Bottom och Monty Python som balanserar lite på gränsen ligger mig varmt om hjärtat hoppas jag ni förstår. Vill du se den textade videon så finns den på Yotube eller bara lyssna på låten så finns den bl a på Spotify. Den är lite kul faktiskt.

TV-soffans bäste vän

Sen var det ju det här med TV… Jag har nog aldrig glott på så mycket TV som det här året. Jag har torskat på serie efter serie och sett så mycket dokumentärer och film att jag inte kommer ihåg ens hälften av allt jag sett. Införskaffandet av Google Chromecast (jag vet, jag är hopplöst efter) och en uppsjö nya tv-appar gjorde ju inte saken bättre heller.

Vilket påminner mig om att jag faktiskt har ett avsnitt kvar på The Handmaid´s Tale jag måste se innan nyårsfirandet tar sin början här.

Så ja, jag antar att vi är klara där för den här gången.

Ändå ett intressant år

Jag hoppas ert 2020 har varit så bra det kunnat med tanke på omständigheterna, och jag hoppas framförallt att 2021 blir ändlöst mycket bättre än det här ovärdiga året.

Sedan, med full respekt och empati för alla dem som fallit offer för det här eländet och deras anhöriga, så kan jag inte hjälpa att som skräckförfattare tycka att det ju också varit ett minst sagt intressant år på många sätt.

Det är ju faktiskt inte alla som får vara med om en Pestens tid (light som en vän till mig uttryckte det) på riktigt.

Jag hoppas bara att nästa semesterresa, som vi förhoppningsvis snart kan ge oss ut på, med hotellvistelse inte blir en verklig variant av The Shining

Hejdå 2020, ditt helvete, och STORT tack till alla er som läser mig! 😘

✨ GOTT NYTT ÅR! ✨

Dela inlägg:

Av Jimmie L. Olsson

Jimmie L Olsson är skönlitterär författare och skribent med sitt säte i Stockholm. Hans böcker rör sig inom genren skräck, rysare, thriller och spänning men han skriver även andra texter. Som skribent är framförallt resor och underhållning områden han gärna bloggar om.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.