Grottvandring i hjärtat av Tonga

Dela inlägg:

Ursprungligen publicerad på travelisland.se den 30 december 2017

TEXT: JIMMIE OLSSON, FOTO: JIMMIE OLSSON OCH ANNE MÅRS

De första stegen utanför de officiella avspärrningarna i Anahulu Cave gör trippen till Tonga värd sitt pris i ett enda slag! Det här är off-the-beaten track på riktigt. Vår guide Shane klämmer sig in genom en liten öppning och försvinner in i mörkret framför oss. Sekunden efter dyker han upp igen, vänder sig om och flinar mot oss på sitt alldeles egna lilla vis.
– Det här är extremturen, ni har väl inte klaustrofobi?

– Det här är extremturen, flinar Shane.

Vi befinner oss på Tongatapu i the Kingdom of Tonga. Tongatapu är huvudön i kungadömet Tonga. De allra flesta av de dryga 70000 besökare (gäller 2017 då reportaget skrevs, uppdaterat ca 94000 år 2019) som årligen kommer till Tonga hoppar över Tongatapu och åker istället direkt till ögruppen Vava’u – en populär destination för framförallt världsomseglare och yachtfolk på grund av sina arketypiska Söderhavsöar. Några tar sig ut till närliggande ‘Eua, och ett fåtal vågar sig till Ha’apai en dryg timmes flygresa härifrån.

Såhär i lågsäsong, eller tyfonsäsong som den också kallas, kan det dock vara trixigt att planera in en resa till någon av de övriga ögrupperna om du inte har tillräckligt med tid eftersom det lokala flygbolaget ofta ställer in avgångar på grund av vädret. Färjorna tar flera timmar upp till ett dygn över öppna Stilla Havet och är endast för de modiga.

Shane leder vägen in i Anahulu Cave.

Till ytan bjuder Tongatapu på ett ganska skralt utbud för turister. I alla fall om man förväntar sig en typisk söderhavsö. Den är relativt platt och består mestadels av planterade kokospalmer och andra odlingar. De få sevärdheterna är ganska mediokra med världsmått mätt, men Tongaleserna själva är mycket stolta över sitt land och sin ö. De är också bland de varmaste och vänligaste människor vi mött. Varhelst du befinner dig på ön tar de sig tid att stanna om du behöver fråga något. Och de svarar med ett leende på mycket bra engelska.

Vägen är krokig och går genom ett flertal trånga passager, genom otaliga grottsalar, uppför stenkullar, förbi stalagmitpelare och nedför släta stendiken tills vi kommer fram till vad som ser ut som en underjordisk å med vatten så glasklart att vi inte kan se ytan.

På grund av det relativt blygsamma antalet turister som besöker huvudön så finns ett begränsat utbud boenden, men ändå tillräckligt för de som ändå tar sig hit. Nackdelen är att de generellt håller väldigt höga priser i förhållande för vad du får.

Vi bor med självhushåll på Blue Banana Beach House där Shane tillsammans med sin fru Christina är grundare och värdar sedan länge.

– Vi kom ju hit för surfingen. Då sa vi att vi skulle stanna några månader. Nu har det gått trettio år och vi är fortfarande här på några månader, flinar Shane genom sitt vita långa skägg.

Shane blir som ett barn i det svala grottvattnet.

Ett antal lata dagar har flutit förbi och vi har hunnit fira julafton på stranden innan vi liksom i förbifarten nämner en grotta vi hört talas om där man tydligen ska kunna simma i en underjordisk pool. Shane lyser upp när han hör att vi är intresserade av att åka dit.

– Anahulu? Jag kan ta med er dit! Jag tycker väldigt mycket om att åka dit men får sällan chansen för Chris (Christina; reds anm) har lite klaustrofobi och har aldrig velat följa med ända in till den riktiga poolen, den bakom avspärrningarna.

Vi tackar självklart ja. Får man chansen att hänga med en local som känner till saker bortom turistbroschyrerna är det inget att fundera på. Det är chanser man måste ta!

Vägen till grottan går genom små byar och en dålig grusväg fylld av gropar. Väl framme visar det sig att den är ett välkänt och populärt tillhåll, inte bara för de turister som kommer hit, utan i synnerhet för Tongaleserna själva. Men vi ska inte till den första poolen med upphängda lampor och cementgjutna trappor.

Grottäventyret tar sin början

Efter att ha försäkrat sig om att vi är med försvinner Shane in i mörkret. Vi följer efter med spänd förväntan och lite lätt ängslan över om det här verkligen är säkert eller inte. Shane är trots allt ingen professionell guide utan bara en äventyrslysten man som genom sin egen nyfikenhet hittat en inre pool i grottan en sådär tjugo minuters klättring och vandring rakt in i mörkret. Det finns heller inga säkerhetsförberedelser, bara Shane, två av oss och ett annat par från vårt boende och våra ficklampor.

Man får huka sig och krypa försiktigt genom flera av de trånga passagerna.

Shane placerar ut en liten självlysande drinkkub i en skreva på vår väg genom det kompakta mörkret.

– Så vi hittar tillbaka också, säger han och fortsätter obekymrat vidare i mörkret framför sig.

Det doftar jord och våt sten. Vi hade nog trott att det skulle vara kyligt härinne men det är precis tvärtom. Den varma luften är tät och mättad av ett fint dis av kondens och svetten formligen rinner om oss. Ju längre in vi kommer desto varmare blir vi och tanken på den underjordiska poolen känns mer lockande än någonsin. Men än är det långt kvar.

– Jag hittade den någon gång under de första åren vi var här. Ibland när vågorna är dåliga (för surfing; reds anm) måste man ju hitta på annat. Jag har varit här flera gånger och tröttnar aldrig.

Tanken att få simma i en underjordisk å djupt inne i en äkta grotta med orörda stalaktiter hängandes över huvudet är alltför lockande för att vi ska kunna låta bli.

Han tar ett smidigt kliv ned på en slät stalagmit och hoppar ned på nästa avsats. Vi tränger oss en och en igenom den smala passagen – den andra i ordningen – och in i ytterligare en spektakulär grottsal. Ett svep med pannlamporna avslöjar fantastiska formationer utmejslade i berget från tusentals år av rinnande och droppande vatten.

– Vi måste testa en grej, säger Shane. Om alla släcker lamporna en stund bara…

Vattnet i den underjordiska poolen är löjligt klart.

Det blir komplett becksvart. Av ljuden från grottöppningen och den offentliga poolen nära tjugo minuters vandring bakom oss finns inte så mycket som en susning kvar, bara en kompakt tystnad. Vi är helt utelämnade till våra pannlampor och de små självlysande drinkkuberna Shane fortsätter att placera ut med jämna mellanrum på vägen in.

– Det kommer att vara värt det, jag lovar. Vattnet är så klart och rent att man kan dricka det, säger Shane.

Vi ler ännu lite ängsligare i mörkret när han sätter av igen. Samtidigt är vi exalterade och mycket tacksamma för att vi får uppleva en oförställd naturlig grotta på ett sådant sätt vi alltid drömt att få göra: utan skyddsanordningar, utan säkerhetsutrustning, utan ditmonterad belysning, gångvägar och träbroar över skrevor och sprickor i berget.

Vägen är krokig och går genom ett flertal trånga passager, genom otaliga grottsalar, uppför stenkullar, förbi stalagmitpelare, under vassa stalaktiter och nedför släta stendiken tills vi kommer fram till vad som ser ut som en underjordisk å med vatten så glasklart att vi inte kan se ytan. Vi kan inte låta bli att flämta till av den magnifika synen. Det här är så coolt!

– Okej, det finns två val. Antingen går ni i här och simmar runt kröken till nästa strand. Eller så klättrar ni över den här kullen och vadar över till nästa strand vid själva poolen, säger Shane.

Shane har varit här flera gånger och han tröttnar aldrig på att utforska grottan.

Vi väljer efter viss tvekan det första alternativet. Tvekan därför att Shane inte kan guida oss genom ån eftersom han istället behöver bära våra väskor till andra sidan. Men det är också det mest spännande alternativet. Tanken att få simma i en underjordisk å djupt inne i en äkta grotta med orörda stalaktiter hängandes över huvudet är alltför lockande för att vi ska kunna låta bli. Sagt och gjort lämnar vi våra väskor hos Shane och kliver i plurret.

Vattnet är friskt men svalkan välkommen efter den svettiga vandringen. Vi simmar på rad med några meter emellan oss med pannlampornas sken spelande över vattenytan och grottväggarna. Och det som öppnar sig runt kröken går inte att beskriva! Det är som ett slags underjordiskt naturligt spa där en kraftig stalagmitformation står som en staty eller skulptur i mitten. Jag är så exalterad att jag glömmer att fotografera. Vattnets karaktär har också skiftat. Det är lika klart som tidigare bara det att här skimrar det klargrönt på sina ställen och klarblått på andra när vi lyser på det.

Pannlamporna får tjäna som poolbelysning.

Shane ansluter snart och vi tar oss upp på en liten kulle och sedan ned till stranden vid huvudpoolen. Den är klarblå och helt genomskinlig. Shane säger att den är runt tjugo meter djup men vi kan ändå se botten klart och tydligt från där vi står och lyser med lamporna ner i den. Fantastiskt!

Vi fäster våra pannlampor med huvudbanden runt några mindre stalagmiter på stranden, riktar dem mot poolen och hoppar i. Vi njuter av varenda sekund av den dryga timmen vi är där. Vilken upplevelse!

På vägen tillbaka studsar vi över grottklipporna och de djupa skrevorna som lyckliga gaseller. Ängsligheten vi kände i början på vandringen hit är som bortblåst och vi tackar Shane om och om igen för att han tog oss hit. Få turister har fått uppleva detta.

– Det här är extremturen, upprepar Shane lika coolugnt som vanligt medan han plockar åt sig den sista självlysande drinkkuben och stoppar ned den i midjeväskan.

 

Det stora vulkanutbrottet i Tonga den 15 januari 2022:

Sent på eftermiddagen den 15 januari exploderade vulkanön Hunga Tonga–Hunga Ha’apai som ligger i önationen Tonga i södra Stilla havet, ungefär 2000 kilometer nordost om Nya Zeeland. Explosionen inträffade klockan 05:14 svensk tid. Det är det starkaste utbrottet sedan Mount Pinatubos utbrott 1991 och effekter av den uppmättes över hela jorden, bland annat från Onsala Rymdobservatorium där både chockvåg och seismisk aktivitet detekterades. (Källa och text från populär astronomi.se)

Tyvärr klarade sig inte Blue Banana Beach House från katastrofen. Samtliga bungalower och hus liksom stranden jämnades med marken. Dessbättre klarade sig både Shane och Chris oskadda och håller i nuläget på med återuppbyggnaden som det verkar på den info vi fått tag på. Vi skickar våra varmaste lyckönskningar till dem och hoppas att en dag få återvända till Tonga.

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.