Genreindelning en nödvändig överlevnadsinstinkt

Dela inlägg:

Författare är en av de kreativa yrkesgrupper som ofta hyser ett starkt genremotstånd. Men genreindelning är i grund och botten essentiellt för vår överlevnad.

I författarkretsar stöter jag då och då på folk som får svettbrytningar och panik när de måste tala om vilken genre deras böcker tillhör.

Och att som konstnär hysa ett genremotstånd är både naturligt och sunt, för själva konstnären är ju faktiskt raka motsatsen till allt vad genrer och fack heter.

Konstnären strävar oftast mot att vara fri och obunden.

Konstnären hatar att bli placerad i fack.

Men för dem som ska ta del av konsten spelar genren en väldig betydelse. Inte för att de vill vara elaka, eller förenkla.

Utan helt enkelt för att de ska kunna hitta och avgöra vad som är rätt för dem.

Orättvist att placeras i fack

Som människor är vi komplexa individer med många bottnar.

Privat kanske vi är mamma eller pappa, golfare och motocrossåkare. I föreningslivet kan vi vara festivalgeneraler, vinprovare, dykledare, överlevnadsexpert eller hundtränare.

Och i arbetslivet är vi kanske receptionist, svarvare, revisor eller ambulansförare.

Därtill är vi kanske även för vissa utvalda i vår sociala sfär ”pokerspelaren”, ”rymdbiologen” eller ”fotografen”.

Medan vi i våra sociala media-kanaler kanske kallar oss något helt annat och driver konton dedikerade till våra dolda talanger som trädgårdsodlare, tecknare eller limerickdiktare.

Men det lustigaste är att vi faktiskt kan vara allt det här på samma gång, och ändå vara en och samma person i grund och botten.

Därför kan det ofta kännas orättvist när vi möter människor för första gången på exempelvis en fest eller liknande och blir tillfrågade om vad vi jobbar med för att de ska kunna avgöra vem vi är.

För hur ska du beskriva dig själv när du till vardags jobbar som butiksbiträde men privat brinner för professionell origami eller bygger båtar?

Närbild på fack för små prylar
Foto: Pixabay

Som tonåringar utan föräldrar

Vi människor har en tendens att dela in livets alla aspekter i olika fack.

Det är ett sätt att förenkla både vår praktiska tillvaro men även för att utöva vår överlevnadsinstinkt och selektionsförmåga så att vi kan bedöma vår omgivning och fatta kloka beslut när vi konfronteras med den.

Vi har också en dragning till att vilja identifiera oss själva med det vi pysslar med. Man kan säga att det är ett slags identitetsbyggande som gör oss harmoniska och samlade som individer. Och detta applicerar vi sedan på andra människor och aspekter i vårt liv.

Rent vardagligt är det en praktisk nödvändighet för att få livet att flyta på med så lite friktion som möjligt.

Det är alltså därför vi sorterar våra bestick, lägger våra kläder i bestämda lådor och skapar mappar i våra datorer och döper dem med samlingsnamn som passar innehållet.

För utan den här sorteringen och identitetsaspekten skulle våra liv vara ungefär som en tonårings rum utan tjatiga föräldrar, dvs väldigt röriga.

Och det är också därför vi älskar att placera in allt i olika fack.

Genreindelning underlättar vardagen

Som författare har genreindelning med andra ord med logistik att göra, och att genom rätt logistik hitta rätt läsare för ens böcker.

Genom att genrebestämma sina böcker korrekt underlättas helt enkelt vardagen för de potentiella läsarna, och ger dem en bättre chans att hitta dem bland alla andra böcker.

Så det tråkiga svaret är att genrer behövs, oavsett om vi tycker det eller inte.

Om inte annat för vår överlevnad som författare.

Vilken genre skriver du i?

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.