Förgiftad av jobbsökande

Dela inlägg:

Jag har varit ganska tyst offentligt ett tag. Mycket på grund av tankar på hur jag i fortsättningen ska dra in till brödfödan, eller jobbsökande mer specifikt. Under en längre tid, fyra år närmare bestämt, har jag nämligen haft förmånen att med sparade medel, lite extrajobb och andra inkomster kunnat ta en timeout från det reguljära arbetslivet för att istället helhjärtat satsa på författandet. Verkligheten har dock börjat komma ikapp och det håller inte att bara låta plånboken blöda utan tillräckligt med blod in så att säga.

Ni förstår säkert hur svårt, för att inte säga nästintill omöjligt, det är att överleva enbart på författande. Och att om man ens ska kunna skapa sig en författarverksamhet som i framtiden eventuellt kan inbringa lite cash så krävs både tid och energi för att dels hinna skriva och dels hitta vägen genom bruset.

Därför bestämde jag mig för en tid sedan för att åtminstone skjutsa på byggandet av ett författarnamn genom att göra just det: skriva och göra det på heltid.

Jag har gjort det förr: lämnat vuxenplikten med arbete och allt för att istället satsa på mig själv och saker jag velat göra och aldrig ångrat det. Det bygger ingen skrytkarriär på LinkedIn och det ger ingen kontinuerlig löneökning i plucken men desto mer självkänsla och stolthet. Och i slutänden får man ju också hoppas att det betalar sig på något sätt.

Antingen via framgångar, personlig utveckling (det är i och för sig alltid garanterat) eller ännu hellre ekonomiskt, även om det är lite skitsamma om det faktiskt gör det eftersom det är själva grejen som är grejen.

Dock kostar det såklart under tiden.

Har hyfsat bra på fötterna

Jag har sedan mitt senaste uppbrott 2015 (från att ha varit produktionsledare på heltid vilket sög all energi ur mitt kreativa liv) hunnit plugga i två år, varit ute och rest i ett halvår, byggt vidare på mitt varumärke som författare, frilansat lite som skribent och inte minst skrivit klart tre bokmanus, gett ut en bok som sålt bra och skrivit kontrakt på en kommande bokutgivning med förlag.

Och det här lilla författarlivet har varit en behaglig tillvaro tills för ca 6 månader sedan när jag insåg att det till slut blivit lite för mycket pengar ut och lite för lite pengar in.

Jag har redan bäddat hyfsat bra inför min pension. Min plan har aldrig varit att jobba mig i döden, åtminstone inte med något jag inte på riktigt vill göra. Så med kapitalplaceringar, medvetet sparande och inte minst en minimalistisk livsstil sedan många många år tillbaka (åtminstone i förhållande till många andras) har jag ändå hyfsade förutsättningar att slippa dö utblottad i en rännsten. Om jag inte trillar av pinn innan dess förstås men då är det ju skitsamma.

Men någonstans måste pengar fortfarande rulla in och i slutet av förra året insåg jag att jag måste växla upp, bli en del av löneslaveriet igen och kämpa på ytterligare några år.

Öppen för det mesta

Det visade sig vara mycket mycket svårare att skaffa jobb idag 2019 än jag någonsin upplevt det förut.

Jag har sökt brett inom alla olika områden jag har någon form av erfarenhet och kunskaper inom. Jag har varit öppen för kontorsnasande, rena golvjobb på lager och fabriker och allt däremellan men fått kalla handen i stort sett överallt.

Till och från har jag funderat över varför jag ens lägger ner tid och ork på att söka jobb eftersom jag helst av allt inte alls vill jobba med annat än det jag redan jobbar med, dvs skrivandet och annat kreativt. Men det sätter varken mat på bordet eller fyller på pensionsinvesteringarna så det är ändå det sura äpplet som måste tuggas.

Och faktum är att jag saknar att jobba. Inte jobba i sig men att tjäna pengar och ha lite mänsklig kontakt utanför min egen lilla skrivbubbla.

Som att vinna på Triss

Efter att ha haft många olika jobbroller och med ett flertal kvalificerade utbildningar i bagaget hamnar jag ofta mellan stolarna på grund av att rekryterarna ofta inte lyckas hitta någon given plats för mig i sina checklistor.

Efter lite analyserande och näsvist frågande efter vad som inte passade den här gången när jag fått ett nej från en rekryterare har jag förstått att jag ofta varit överkvalificerad för de tjänster jag sökt. Men jag vill inte ha något fancy pancy jobb med en massa ansvar och förväntad tillgänglighet 24/7.

Jag vill ha schyssta kollegor och ett hyfsat jobb som jag går till på morgonen och går hem ifrån på eftermiddagen. Varken mer eller mindre.

Tyvärr tycks många rekryterare tycka att jag med mitt CV borde sitta på tjänster som kräver mycket mer energi och tid än vad jag är beredd att lägga på ett, ursäkta, sketet jävla jobb.

Det i kombination med att jag faktiskt rent siffermässigt är 46 år (min mentala ålder på 30 bast bryr sig inte rekryterare om) tycks ha gjort det nästintill omöjligt att landa ett normalt enkelt kneg.

Jag har faktiskt flera gånger tänkt att jag borde börja köpa Trisslotter istället för det verkar tamejfan enklare att skrapa fram 25 000 kr/mån i 25 år än att landa ett jobb idag.

Kanske lever lite så länge

Hur som helst så har allt det här fanatiska jobbsökandet infiltrerat mina tankar och förgiftat min tillvaro såpass att hela min verksamhet även författaremässigt stannat upp eftersom jag inte kunnat koncentrera mig på att ha roligt vid skrivbordet heller de senaste två månaderna.

Snart är det sommar – traditionellt en tid då frekvensen i anställningar går ner för att istället ge vika för paraplydrinkar och grillning. Och på grund av anledningar måste jag i mitten av juni börja låta plånboken blöda igen.

Å andra sidan så är det kanske först då jag åter kan koncentrera mig ordentligt på skrivandet.

För då är det bara jag och texten kvar att förlita mig på.

Jag kommer fortsätta harva, degen måste ju in. Men ni behöver ju inte bli förvånade om jag sticker till Vietnam och kör lite motorcykel under tiden. Jag menar – får jag inget som håller mig kvar så varför ska jag sitta hemma och uggla?

Nä, man ska leva så mycket man kan, så länge man kan och så ofta man kan.

Men jag avvaktar till på måndag i alla fall. Då ska jag nämligen få besked från en av de sällsynta intervjuer jag faktiskt varit på i veckan.

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.