Existensförädling

Dela inlägg:

URSPRUNGLIGEN POSTAT 06.10.2016 11:09

Jag har med spänning, förundran och ibland förskräckelse läst mina återblickar om existensförädling på Facebook från 2009. Den initiala tanken är att jag var komplett förvirrad, och inte riktigt mig själv då.

Det mesta jag gjorde då var utom räckvidd för allt annat jag gjort på den senaste tiden. Jag lagade väldigt märkliga och avancerade maträtter, jag tränade, jag drack inte särskilt mycket alkohol. Men framförallt så funderade jag på min existens – och då inte bara flyktigt, utan faktiskt djupt filosofiskt.

En del av allt bjäbb känns mest som fullfjädrad galenskap, men mycket är faktiskt ganska tänkvärt.

Jag kanske inte var helt i balans under den här perioden. Mycket hade hänt.

Jag hade relativt nyligen flyttat från ett Örebro som jag faktiskt tyckte mycket om.

Delvis på grund av en katastrofal och i viss mån traumatisk relation som jag till slut kände mig nödgad att med drastiska medel ta mig ur, och således göra omedelbart slag i saken att flytta till Stockholm och börja satsa på skrivandet på allvar.

Men trots denna mentala förvirring kanske jag åtminstone intellektuellt inte var helt uppåt väggarna.

Lyssna bara på den här underbara konversationen med några kamrater på Facebook om mitt då pågående

Projekt ”Föryngring, Förnying, Förbättring – en treårsplan för existensförädling

(Mina vänners namn är av diskretion fingerade)

Facebookstatus: Fas 3 i ”Projekt Föryngring, Förnying, Förbättring” eller ”Jag kan flyga, jag är inte rädd!”

Konversation:

Carola Svensson: LSD-bonanza?

Jag: Jaha, det ska ju skämtas och flamsas och tramsas för det mesta från ditt håll såklart … Det är ju betydligt seriösare än så…

Carola Svensson: Finns det något allvarligare än ett tungt drogbruk?

Thora Blomgren: Kan man få se de olika fasernas upplägg och innehåll, eller är det hemligstämplat material?

Jag: Förvisso sant Carola, men jag är tveksam till att det krävs särskilt mycket planerande eller hårt arbete för att bli beroende av dem. Så vida man inte går efter nåt slags omvänt 12-stegsprogram eller nåt. Men vad vet jag, det där med droger har ju aldrig fallit mig på läppen så att säga.

Madeleine Abrahamsson: Jag vill ingå i projektet, hur gör jag? Lät kanske lite mer flörtigt än det skulle…

Du förstår vad jag menar – är uttråkad och känner mej töntig, vill bli något annat.

Jag: Ja, vad ska jag säga Thora. Projektet är så att säga under uppbyggnad, faserna byggs på med tidens gång men det hela bygger på ta livet till en ny nivå, att eftersträva de aktiviteter eller förändringar som leder till de konsekvenser som projektet heter – det vill säga Föryngring, Förnying, Förbättring. Det kan vara lite vad som helst bara det är personligt anpassat till individen.

Somliga skulle kalla det begynnande fyrtioårskris, jag kallar det existensförädling. Och det hela går ju väldigt bra ändå måste jag säga.
Det är luddigt det här märker jag, så det kanske är lite hemlighetsmakeri trots allt, men då nog mest för att man aldrig ska babbla så mycket om pågående projekt eftersom man riskerar att sätta för stor press på sig själv att lyckas. Som läget är nu finns det inget tvång eller några konkreta mål, utan bara flyktiga tankar som jag tenderar att greppa tag i utom min egen medvetna kontroll, men som när jag väl tagit fast i på något sätt lyckats betvinga och göra till en vana som är bättre än någon annan vana jag hade innan….
Fattar du nånting av det här???!
Konkret under projektnamnet har jag i tur och ordning under de tidigare faserna (1 och 2): slutat röka (nåväl, jag har några månader kvar innan jag officiellt får kalla mig ickerökare men jag har inte tagit ett enda bloss sedan den 6:e juli och tänker inte längre på cigg), börjat träna, dragit ner på alkoholkonsumtion..
De besluten i sig grundar sig i att jag helt enkelt fysiskt inte orkar, eller riktigt vill, vara så jävla rock´n´roll längre…
Det är ju för jävligt..
Fas 3 handlar mer om den dagliga sysselsättningen, så det har inte bara med hälsa att göra.
Du själv har ju faktiskt genomgått fas 3 alldeles nyligen btw… ”Jag kan flyga, jag är inte rädd” är ju en rätt bra metafor för att våga bryta upp från det gamla och prova något nytt, eller?
Hmm… Jag kanske får skriva en bok om det här när projektet är slutfört.

Är det så illa förresten Madeleine? 🙂 Vad menar du med att du vill bli något annat då?

Madeleine Abrahamsson: Jag är så uttråkad…. Och inbillar mej ofta att jag är olycklig trots att det egentligen bara är tristess.

Jag: Hmm, jamen då är det ju förändring av något slag som gäller, och helst en lite större än att möblera om i vardagsrummet…

Jag kan känna igen det där. Existensiell utmattning skulle man kanske kunna kalla det… ”Ska det va såhär?” liksom. Typ; man tycker sig ha gjort allt, sett allt. Och de flesta upplevelser, diskussioner, nya möten med människor, och i viss mån känslor är inga hissnande nyheter utan samma gamla sak som man varit med om tusentals gånger förr och man undrar vart fan den där kicken ska komma ifrån som man alltid fick förut av de simplaste av saker. I alla fall har jag känt det så från och till.
Är det bara en vanlig livskris är det inget att oroa sig över, det brukar ju gå över. Annars får du nog rota djupare. Som jag tänkt göra. Jag behöver förändra saker i grunden. skaka om min tillvaro, bryta ny mark.
Har inte du kille? Barn kanske? Det skulle ju ställa livet på trekvart i alla fall! Och du skulle lätt inte ha tid eller ens ork att vara uttråkad. Flera av mina kompisar kan nog vittna om det.. Liksom de kan vittna om att det är det bästa det gjort, så det är ju inte bara av ondo.

Madeleine Abrahamsson: Jag vill inte skaffa barn för att jag är uttråkad! Hate those people! Nja vi får se. Jag lär mej gärna flyga utan att vara rädd i alla fall – med andra ord – Jag kommer att läsa din bok!

Thora Blomgren: Känner igen dina tankar om existentiell utmattning, tror inte att det handlar om livskris eller depression, jag vill fortfarande mest bara ha kul, jämt, fast utan att nånsin må dåligt… Funkar det, isåfall hur???

Ser fram emot en bok!

Nytt projekt alltså?

Så, nu har jag alltså ett nytt bokprojekt vid sidan av alla rysare och absurditeter jag skriver: en självhjälpsbok. Och faktum är att det skulle kunna vara mitt genombrott – den mest lönsamma idén vad gäller skrivandet jag någonsin haft.

Det finns en uppsjö författare som blivit antagna av förlag och gett ut just självhjälpsböcker, och som nu lever på det genom att skriva flera liknande samtidigt som de föreläser om det de skrivit.

Så va fan, handen upp: hur många av er skulle läsa en bok om Existensförädling?

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.