Jag har suttit och kikat igenom alla gamla sparade mail som jag skickade till vänner och bekanta under min första långresa i Sydostasien 2002–2003. Det är en klockren studie i förändringspsykologi som väcker både skratt och tankar.
Att det händer något med människor när de reser utsätter sig för isolering och överdriven egentid är alldeles uppenbart. Jag vet att jag förändrades när jag reste ensam till Sydostasien första gången. Det har jag bevis på. Alla de otaliga mail jag skickade till när och kära bland annat.
De flesta av mailen handlar om en lidelsefull och förvirrad relation med en svensk tjej jag träffade alldeles i början av resan, men ibland handlade det om själva resan också.
Ett par av dem som jag skrev ett par månader innan jag kom hem och för tillfället befann mig i Thailand beskriver ganska pricksäkert hur denna förändring ter sig ut.
Det kanske bara är jag som tycker det är kul men kolla bara (notera användningen av mej, dej och sej i språkbruket):
Första mailet
Datum: Wed, 09 Apr 2003, 08:49:12 +0200
Hej ni!
Har återigen glidit in i ett stadium av total förvirring. Just nu har jag ingen jävla aning om vad jag gör, varför jag gör det och hur jag ska göra med allt när och om jag kommer hem.
Det är helt sjukt vad förvirrad man kan bli… Asien är hemma, Sverige är borta, själv hör jag inte hemma någonstans.
Måste verkligen ta tag i min situation igen…
Pengarna tar aldrig slut fast jag försöker spendera dem så fort jag kan så att jag kan åka ”hem”! Det är förjävligt att man ska behöva ha såna problem…
Har förresten hamnat på Koh Tao och börjat dyka nu. Har sett en massa fisk och dykfolket är helt fascinerade efter varje gång
Jag vet ju inte ett skit om fisk så för mej kan det lika gärna var abborre.
Skulle dock bli impad om det dök upp en manta eller haj, men det kanske kommer.
Hur som helst är det fantastiskt att simma omkring bland korallerna och vara i en helt annan värld.
Vill gärna ta advanced-cert men ska i så fall byta dykskola för jag har inget riktigt förtroende för clownerna på Big Blue.
Nattdykning är ju högintressant!
Vill nog kanske flytta till huvudstaden när jag återvänder till Sverige. Ska bli rik och behålla lägenheten i Örebro också så att jag kan pendla mellan Estokkolmo och Öret. Tänker garanterat vägra att skaffa mej ett fast jobb igen och stanna på en plats, det går ju faktiskt inte!
Ska också bli med tjej är det tänkt! Har insett ganska fett nu att jag inte vill leva ensam resten av mitt liv, jag är liksom gjord för förhållande på något sätt.
Stackars kvinna som får mej för jag kommer antagligen älska henne till döds!
Det är väl en av de saker jag inte lärt mej ännu. Herregud så patetisk man är!
Igår träffade jag mej själv för första gången. Jag stod där mitt i rummet och stirrade på mej… Har aldrig sett en så fantastisk människa förut!
Nåväl, jag vet inte riktigt vad jag pysslar med här egentligen och jag vet inte riktigt hur det ska gå till att ta sej ”hem” till Sverige när jag numera inte ens kan få tummen ur arslet och byta hotell från ett kvarter till ett annat!
Det är ett halvt livsprojekt att byta stad och jag drar ut på det tills jag helt enkelt spyr på den plats jag befinner mej på för tillfället. Fatta läget då när man måste styra upp och åka till en annan världsdel! Jag tar det sen… I morgon, kanske…
Ni skriver till mej och säger att det inte händer någonting därhemma. Jag tycker det verkar hända en jävla massa saker. Här händer absolut ingenting. Att resa runt i Thailand är det tråkigaste jag vet, tacka vet jag Kambodja i så fall, och folket som reser nu har blivit skit.
Det är faktiskt så att man kan märka skillnader med säsongerna. Dom som reser under månaderna som normalt folk jobbar därhemma är mycket intressantare än dom som nu kommer hit när det är semestertider hemma i väst, med påsk och allt ni vet.
Det är riktiga charteridioter. Unga, hippa, tatuerade och piercade från fötterna och upp och allt ska vara så jävla cool hela tiden. Vart tog alla seriösa äventyrare vägen?
Nåväl, jag ska inte spy mer galla. I grund och botten är det ganska härligt att bara vara här och slippa tänka på räkningar och allt annat man måste göra när man är hemma.
Fast det börjar bli lite väl ensamt nu. Jag saknar er så mycket och hemlängtan attackerar starkare och starkare för varje gång.
Jag kommer… sen…
/ Jimmie
Uppenbarligen har folk hört av sig och undrat hur det egentligen står fatt med mig efter detta, och i nästa mail lite senare fram på dagen känner jag tydligen ett behov av att förklara den lite udda passagen om att jag sett mig själv…
Andra mailet
Datum: Wed, 09 Apr 2003, 16:51:47 +0200
Hej igen!
Jag har fått en del frågor om det där med att träffa sej själv så jag tyckte att det var på sin plats att utveckla det hela och upplysa er som är noviser på det här området eller inte har en jävla aning om vad det är jag talar om.
För er som är oroliga för att det orsakas av intagande av diverse narkotiska preparat, inhalering av starkare form av tobak än nikotin eller överkonsumtion av alkoholhaltiga drycker kan jag lugna er med att inget av det är skyldiga till detta nya tillstånd.
Hur som helst så är det ett stadium som inträder när man spenderat så mycket tid med sej själv att man bokstavligen dupliceras och kan prata med sin egen uppenbarelse.
Att prata till sej själv är förstadiet av denna transformation till en annan livsform och något som de allra flesta av oss gör till och från.
Detta är inte skadligt på något sätt och anses inte vara en anledning att rusa till psykiatriker för.
När man pratar med sej själv dock får man till och med svar. Fan vet var dom kommer ifrån…
Ytterligare ett steg längre vid svårare fall av denna sjukdom (som jag döpt till Jimi Solitudis; eller Ensamsjuka i folkmun) kan man bokstavligen se en replika av sej själv och dessutom prata med den.
I bästa fall är det ett övergående stadie som botas med socialt umgänge med individer på lika nivåer (vilket det är rätt tunnsått med här).
Jag sätter mitt hopp till att inte utveckla det akuta stadiet där jag kanske kan röra vid mej själv också.
Det skulle i praktiken kunna innebära att jag faktiskt i ren sexuell frustration kanske idkar samlag med mej själv. Fast å andra sidan tror ju mitt självsäkra Jag att jag är hyfsad i bingen så…
Jag forskar fortfarande i ett botemedel som inte involverar krystat socialt umgänge med pantade engelsmän eller annat pack som hänger härute i världen för tillfället, och som inte nödvändigtvis måste innebära en omedelbar evakution från Asien.
Så var det med det!
Må väl! / Jimmie
Jag undrar just om de därhemma blev så mycket klokare på den förklaringen….
