Det gåtfulla följebrevet till förlaget

Dela inlägg:

Jag fick för en tid sedan ett mail från en läsare här på bloggen. Hon hade läst artikeln om följebrev som man skickar med sitt manus när man skickar det till förlag och undrade om jag hade lite råd och tips om det. Jag är ingen expert på detta område men hjälper gärna till om jag kan. Därför svarade jag henne med de råd och tips jag själv följer när jag skriver följebrev.

Eftersom det här med följebrev och hur man ska bete sig gentemot förlagen är ett ständigt återkommande ämne bland skrivande människor (se bara på den populära tidningen Skriva) tyckte jag att det var tillräckligt relevant att dela med mig av det jag skrev till henne här på bloggen också. Jag skriver hennes frågor och svaren direkt som de var:

 

Fråga 1: Är det verkligen nödvändigt att förklara för förlagen varför jag valt just dem, eller bör jag kolla upp vilka som eventuellt vill det?
1) Nej, jag tycker inte det är nödvändigt att berätta varför man valt ett visst förlag. Det är ju faktiskt ingen jobbansökan du gör, utan du ger dem ett erbjudande att läsa och ge ut ditt manus. Om ditt manus passar in i deras utgivning eller inte bedömer de själva, och har du gjort din research riktigt så är det nog uppenbart, precis som du själv säger, varför du valt att skicka till just dem.

 

Fråga 2: Behöver jag skriva varför mitt manus behövs? Ska det med i följebrevet också i så fall?
2) Om ditt manus har ett specifikt syfte, exempelvis om det sätter fingret på ett aktuellt samhällsfenomen eller fråga, eller om det är en historia som tar upp ett svårt ämne eller liknande vilket andra kan ha nytta av att läsa (typ kroppshets, misshandel, droger, alkoholism, missförhållanden på arbetsplatser eller liknande tuffa ämnen) så kan du ta upp det i korta ordalag. Dra det bara inte i långbänk. En redaktör känner av ditt manus ganska omgående och det är inte i första hand nyttan hen tittar på utan andra saker såsom ditt språk, dramaturgi och förmåga att engagera.
Har du skrivit en relationsroman, skräckhistoria, thriller eller deckare är det bättre att skriva ett kort synopsis.

 

Fråga 3: Behöver jag nämna vilken typ av läsare boken är riktad till?
3) Det här kan vara ett sätt att visa att du har koll på din målgrupp och om du har en väl definierad sådan så kan du även nämna det, men återigen är det ingen jobbansökan så ge endast informationen i korta drag och låt redaktören få bilda sig sin egen uppfattning.

 

Fråga 4: Behöver jag skriva vilken genre jag skriver i?
4) Genre kan vara en bra sak att nämna, om du tycker att den är tydlig. Har du svårt att kategorisera ditt manus i en specifik genre så är det bättre att låta bli eftersom din uppfattning och redaktörens kan skapa onödiga, eller felaktiga, förväntningar på manusets innehåll. Satsa då hellre på synopsis.

 

Fråga 5: Om jag nu ska ta med dessa punkter över huvud taget, är det bättre att klämma in dem i synopsis istället?
5) Synopsis är ett kort sammandrag av ditt manus och om du skriver ett välformulerat sådant så behöver du inte skriva någon på näsan. Det kommer då att visa både vad det rör sig om och vilken genre och målgrupp du riktar dig till.

 

Fråga 6: Jag har berättat att jag har andra projekt (en uppföljare till manuset) men det är endast lite kort. Bör jag lägga mer vikt på det?
6) Det är alltid bra att berätta om din inställning till ditt skrivande. Inte sällan lockas förlag av författare som tar sitt kall på allvar och har mer material i bagaget. De vill ju såklart ha goda möjligheter till fortsatt samarbete, speciellt om de gillar ditt första manus. Om du har en uppföljare till ditt manus är det bra att ta upp det så att förlaget vet att det finns mer.

 

Fråga 7: Ska synopsis rätt och slätt vara en kort och enkel sammanfattning om bokens handling?
7) Ja, synopsis och följebrev är två olika saker. De beståndsdelar ett klassiskt synopsis består av är i grova drag:
En inledning där du presenterar huvudkaraktären och konflikten om det finns någon
Hur denna konflikt eskalerar och tar handlingen vidare
Vad som gör att eländet vänder
Och till sist det allt leder till, det vill säga slutet.
Jag själv brukar inte avslöja hela storyn på det sättet utan föredrar att skriva det mer som en baksidestext som ska locka till läsning. Det vill säga en intressant beskrivning av storyn som avslöjar lagom mycket av handlingen och karaktärerna för att få läsaren intresserad. Det där är dock ett omtvistat ämne och alla gör på olika sätt. Vad som funkar och inte är nästan omöjligt att säga. Vissa skriver ett synopsis där hela boken från början till slut redovisas eftersom de tycker att det är ett bra sätt att sammanfatta hela sitt manus och ge en helhet som hjälper redaktören att bedöma om manuset överhuvudtaget är värt att läsa igenom.

 

Sammanfattningsvis
Det finns som sagt ingen definitiv vetenskap om hur man ska skriva vare sig sitt följebrev eller synopsis.
Mitt råd brukar oftast vara att skilja på de två, det vill säga: skriv ett följebrev där du kort berättar om dig själv, varför du skriver och hur du ser på ditt skrivande. Eventuellt varför du skriver i den genre du gör eller varför du skrivit det manus du skrivit. Skriv sedan en kort sammanfattning av ditt manus och lämna resten till redaktören.
Det andra rådet är att inte vara för långrandig. Skriv kortfattat och plocka bara ut de detaljer som är relevanta för ditt skrivande och manus. Det finns ingen anledning att ge en fullständig bild av dig som person då det i första hand är din text som ska bedömas.
Är det relevant för manuset att du exempelvis jobbar som läkare eller trädgårdsmästare så kan du ta med det, annars behöver förlaget inte veta det just i följebrevet. Men du kanske till exempel skriver en thriller som utspelar sig i eller nära sjukhusmiljö, eller om mord eller kärlek bland människor i en botanisk trädgård och då kan informationen att du är yrkesverksam inom det område du skriver om indikera att du kan beskriva miljön och skeendena där på ett verklighetstroget sätt, vilket är ett plus.
Nåväl, återigen: ta inte detta för absolut sanning, jag kan inte garantera att dessa råd är rätt – alla förlag och redaktörer vill ha det på sitt sätt och ibland handlar det mest om tur, men mest om manuset i sig. Dock kanske det kan ge lite idéer till hur just du ska göra.
Jag önskar dig lycka till med ditt manus och följebrev och håller tummarna för att du blir antagen!
Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.