5-dagarsveckan är död

Dela inlägg:

URSPRUNGLIGEN POSTAT 22.04.2016 17:33

5-dagarsveckan håller på att ta kål på oss. Sverige hör till de länder som känner mest stress på jobbet i hela Europa. Inte minst därför att den rådande samhällsnormen tvingar in oss i en fålla där vi utvecklar ett konsumtionsmönster som gör det i princip omöjligt att arbeta mindre än fem dagar i veckan.

I veckan som gick var jag på ett föredrag om branschens behov av kommunikatörer i samband med en pågående utbildning.

Utbildningen i sig är i första hand ett sätt för mig att närma mig min vision om ett arbetsliv som inte nödvändigtvis måste följa normen med heltidsarbete. Detta till förmån för att jag också vill ha energi och tid över till skapande verksamhet vid sidan av mitt brödjobb.

Jag tror knappast jag är ensam om denna smått utopiska verklighetsönskan. Fler och fler rapporter droppar in från människor som säger sig ha tröttnat på 5-dagarsveckan, arbetshysterin och stressen på våra arbetsplatser.

I en undersökning för inte så länge sedan framkom att vi i Sverige är de som känner mest stress på jobbet i hela Europa.

Jag har sett denna stress på nära håll i min tidigare heltidsanställning och vet vad den innebär för individen och hälsan. Och det är inte någon smickrande bild.

Att önska sig en deltidstjänst är i det närmaste provokativt

Jag har länge sökt efter en lösning på förhållandet jobb och pengar vs tid och energi. Bland annat genom att försöka hitta deltidsjobb.

Men då de allra flesta vill ha en heltidstjänst så är hela arbetsmarknaden utformad så att det också är heltidstjänster som erbjuds, och endast heltidstjänster.

Åtminstone inom något mer kvalificerade yrken.

Notera att jag säger ”allra flesta vill ha” för faktum är att jag tror att det inte alls ligger till på det viset. Om du skulle göra en undersökning bland den arbetande befolkningen så är jag övertygad om att för många handlar det inte ett dugg om att vilja, utan om att normen helt enkelt ser ut så.

Att samhället helt och hållet är utformat efter heltid.

Jag skruvar mig bekymrat igenom föredraget, och när frågestunden inleds ställer jag den oundvikliga frågan: ”Hur ser det ut i branschen rent generellt om man önskar en deltidstjänst, säg fyra dagar i veckan istället för fem? Är det överhuvudtaget möjligt?”

Frågan faller inte i god jord. Jag kan se på hela ansiktsuttrycket hos föredragshållerskan att det nästan är en provokation.

Svaret blir: ”Det blir nog svårt” och ”Det mesta är ju utformat efter fem dagar, jag tycker själv att jag har svårt att hinna med till och med med det”.

Tid över till annat också

Och det är väl klart.

När majoriteten av folk som jobbar i kvalificerade yrken lever sitt jobb så är det naturligtvis svårt att tänka på något annat, än mindre hinna med något annat. Ursäkten är oftast att ”Mitt jobb är så roligt”. Och om nu så är fallet så gratulerar jag så mycket, men jag tror dig inte.

För jag vill också jobba med något roligt. Jag vill också längta till måndagen och tycka att det jag gör är meningsfullt och vettigt. Men jag vill också ha tid och energi över till att ägna mig åt saker som jag också tycker är viktiga. Som inte har med jobbet att göra.

Jag vill helt enkelt kunna skilja på jobb och fritid, och till det räcker inte en helg på två dagar.

Fredagstacos, sedan är det söndag

Ni som inte är strax över tjugo och karriärshungriga, utan redan har några år på nacken i arbetslivet vet vad jag menar. Kanske sitter ni på en lite högre position redan med höga krav och ansvar. Ni känner alla till det: Fredag – du kommer hem, i bästa fall en aning tidigare än vanligt, fräser kvickt upp fredagstacosen, sjunker ned i soffan och slår på TV:n.

Och det var den kvällen.

Alternativt drar du med god vilja att fortsätta leva livet ut på fest. I vilket fall som helst så är en av helgdagarna borta, om man nu räknar fredagen som en helgdag.

På fredagen somnar du tidigt i soffan framför någon kass film på TV eller Netflix som du i ett tappert försök att förlänga helgen med tänkt titta på. Och är du över 35 och väljer att supa dig full istället så är i alla fall minst halva lördagen förstörd. I bästa fall.

Lördag då.

Tja, du vaknar lika tidigt som vanligt, det vill säga om ungarna mot all förmodan råkar sova sent. Då kan du i bästa fall somna om eller dra dig en stund på morgonen innan du går upp och äter en god och lång frukost.

Somnade du tidigt i tacokoman på fredagkvällen så kanske du också sätter igång med något du tänkt göra en längre tid men inte orkat.

Allt i små duster de få stunder du får tid över. Men är du till vardags stressad på jobbet så vet du lika bra som jag att lördagen mest går åt till att ta igen sig eller ta hand om ungarna. Och det brukar för det mesta kunna ta hela dagen.

Sedan är det söndag. Och den vet vi alla hur fort den går.

Tack för kaffet, och goddag måndag…

Att jobba är både roligt och nödvändigt

Det kanske låter som att jag målar upp en dyster och pessimistisk bild av livet nu.

En del av er tycker säkert att jag verkar vara en arbetsskygg jävel som helst av allt bara skulle vilja glida runt på bidrag om jag fick istället för att jobba. Men inget kunde vara mer fel.

Jag är inte ett dugg arbetsskygg. Jag tycker det både är roligt och nödvändigt att ha ett arbete för att känna sig tillfredsställd. Men det jag vill är att kunna jobba med full kapacitet fyra dagar i veckan istället för fem. För att ha åtminstone en dag i veckan till att ägna mig till fullo åt saker jag också vill göra. Som att satsa på min författarkarriär till exempel.

Det är att tänka på både sig själv, sin omgivning och sin arbetsgivare.

För faktum är att det gör en både gladare och effektivare på jobbet om man också har utrymme för att syssla med andra saker förutom en anställning.

En dag i veckan för sig själv är en ren livsnödvändighet

Jag säger inte att alla varken vill eller kan välja ett deltidsalternativ. Det jag däremot hävdar är att det handlar om prioriteringar mer än om något annat. Den som inte vill har ju inget att gnälla över. Men den som vill men inte inte kan har få möjligheter att få till stånd en lösning där denna tillvaro blir verklighet.

När det kommer till att inte kunna så är det dock oftast en fråga om att samhällsnormen tvingat in oss i en fålla där vi per automatik utvecklar ett konsumtionsmönster som gör det i princip omöjligt att arbeta mindre än fem dagar i veckan. För många gånger är det största argumentet för att folk väljer att acceptera 5-dagarsveckan utan förbehåll ekonomiska orsaker.

Men, och nu sticker jag ut hakan, för oss som har fattat meningen med livet så är en dag för sig själv i veckan inte ens en uppoffring utan en ren nödvändighet för livet självt.

Jag fullkomligt kvävs av tanken att behöva hanka mig till ett jobb fem dagar i veckan och inte ha någon tid eller energi över till något annat. Och de flesta gånger jag jobbat heltid så har jag ofelbart efter en tid känt mig precis som en elefant i bur.

För mig så ligger det nämligen till så att fritid ÄR pengar!

Det vill säga: jag värderar den så mycket att jag hellre väljer bort de där pengarna som jag annars skulle ha tjänat på att jobba. Och återigen: jag är inte en arbetsskygg individ som vill slippa undan samhällskontraktet, jag vill bara ha lite mer ut av livet.

Dessutom så främjar det kreativiteten, och då menar jag att det skulle det göra för alla, inte bara den som normalt sett inte anser sig vara en kreativ person.

Hur jag lyckas handlar alltså om hur jag har valt att prioritera i livet. Jag har helt enkelt anpassat mina kostnader till min önskan.

Vi måste hjälpas åt

Räck upp en hand: hur många av er kan ärligt säga att ni aldrig tagit en ”sjukvecka” för att ni helt enkelt håller på att kräkas på 5-dagarshetsen?

Exakt.

Och hur många av er har inte tagit mer än en ”sjukvecka” på ett år? Tre? Fyra?

Jag är övertygad om att de här sjukveckorna skulle minska betydligt i antal om de som drömmer om att jobba fyra dagar i veckan gjorde just det istället för fem.

Jag kommer att fortsätta lobba för detta, men vi behöver alla hjälpas åt med dessa tankegångar för att få till en normkritik.

Genom att förändra sin livsstil, om ens bara litegrann, så kan faktiskt de flesta klara sig på en lite mindre lön. Jag lovar! Allt handlar återigen om prioriteringar.

För om du tänker efter riktigt ordentligt, och sedan räknar på hur mycket saker du köpt helt i onödan den senaste månaden, vilka stående kostnadsposter du sitter på, och varför du gör det så förstår du snart vad jag menar.

Stridsropet är oundvikligt – 5-dagarsveckan är död!

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.