fyrverkerier, nyår, tågspår, tåg, öken, landskap

2018 – en normal svensk sommar

Dela inlägg:

På ett sätt flyter de sista månaderna under 2017 och halva 2018 ihop för mig eftersom vi i november förra året gav oss iväg på vår efterlängtade långresa. Den som tog oss på äventyr genom ett flertal länder i Oceanien och sedermera Sydostasien. Den kastar på många sätt och vis ett övervägande positivt skimmer över denna årskrönika 2018 i retrospektiv. Men jag ska ändå försöka sammanfatta 2018 på ett så transparent och ärligt sätt jag kan, positivt som negativt.

Om vi alltså börjar i januari, eller närmare bestämt idag för exakt ett år sedan, så befann vi oss då i Alice Springs i Australiens mitt där vi firade nyår i 45 graders ökenhetta med outbacken runt hörnet.

Det var minst sagt en annorlunda upplevelse och jag är oerhört glad över att vi åkte dit. Särskilt under den tid då nästan inga andra turister orkar vistas där på grund av att det är den varmaste tiden på året då till och med the locals tycker det börjar bli outhärdligt.

Men faktiskt så tyckte jag inte det var så farligt som jag hade trott. Kanske beror det på att vi redan två månader innan hade spenderat vår tillvaro i bland annat Nya Zeeland som såg en av sina varmaste vårar just då vi var där i november. Och kort efter denna värmechock åkte till det lilla kungariket Tonga i Söderhavet vilket var milt uttryckt, ursäkta ordvalet, grisvarmt.

Australien, flygplansvinge, röd mark, öken, känguru, flygplansfönster
Den röda sanden i Australiens ”Red Centre” – startskottet för boken ”113 dagar på flykt”. | Foto: Jimmie Olsson

Nåväl. Alice Springs och Australien med sin röda jord var hur som helst det första fröet till det som senare skulle komma att bli min senast utgivna bok ”113 dagar på flykt” vilken börjar just med ett par på långresa som får för sig att ”smuggla” hem röd ökensand som souvenir. Ett företag som går minst sagt fel.

Efterföljande månader, från nyår och fram till maj var ren och skär reselycka då vi avverkade Kambodja, Vietnam, återbesökte vårt favoritland Indonesien och till slut Malaysia innan vi satte oss på ett plan hem till kalla Sverige igen.

Visst, det var några bakslag och jobbiga stunder, men i stort så fick jag under den här resan kontakt med mitt resejag igen, på riktigt.

Jag har ju alltid älskat att resa och det här var inget undantag även om det var en helt annan sak att resa med partner än solo.

Vill du läsa mer om alla spännande platser vi besökte och hur det var så kan du klicka på någon av de länkar som finns i texten här ovan. Under dem döljer sig reportage och artiklar från min reseblogg travelisland.se.

Drömtillvaro även efter resan

Det var alltså inte förrän i maj som jag blev tvungen att konfrontera vardagen och den lite mer enahanda tillvaro den innebär.

Med det sagt så ägnade jag större delen av sommaren åt fortsatt byggande av mitt varumärke som författare. Finansierat av den reskassa som inte hade gått åt under långresan.

Det är en sorglös tillvaro att vara fri göra precis som man vill. Jag fick oerhört mycket gjort.

bok djungel
Boken ”113 dagar på flykt” släpptes i juli 2018 och sålde slut på en vecka. | Bild: Jimmie Olsson

Inte minst så sammanställde jag manuset till ”113 dagar på flykt” och släppte det som en fickformatspocket på Boomslang förlag. Boken släpptes i juli, sålde slut på en vecka och fick tryckas i en andra upplaga som också den bara finns kvar i ett fåtal exemplar.

Resten av sommaren ägnades även den åt skrivande och varumärkesbyggande, inte minst i mina sociala medie-kanaler på Facebook, Instagram och Twitter.

Förutom detta så har jag även gjort några frilansuppdrag, men någon vidare inkomstbringande frilansverksamhet har inte varit lätt att få igång.

Jag har således motvilligt fått erkänna att frilansbranschen är en tuff tillvaro och svårt att få snurr på utan ett fett kontaktnät i mediebranschen.

Dags att ta tag i verkligheten

Nåväl. Sommaren var som sagt en sorglös och fri tillvaro, inte minst därför att jag älskar denna årstid. Jag behöver ljus, sol och värme för att trivas fullt ut.

Men sedan kom ju ändå hösten till slut. Och med den gick också min sorglösa tillvaro mot sitt slut. Man kan inte leva på eget sparkapital hur länge som helst utan att fylla på kassan, och det trängande behovet av att börja dra in pengar började ta ut sin rätt.

I slutet av september anmälde jag mig således som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Jag har ju trots allt en arbetslöshetsförsäkring så varför inte utnyttja den.

vägskylt, text, dream job, himmel, moln
Verkligheten kallar | FOTO: Pixabay

Med en nyligen avslutad utbildning och ett hyfsat CV och portfolio i bagaget tänkte jag att det inte borde vara så svårt att få en anställning ändå. Kanske kunde jag ju fortsätta försöka dra in lite frilansuppdrag och kanske få snurr på det, under tiden jag sökte nytt jobb, tänkte jag.

På så sätt täckte jag ju in både möjligheten att kanske bygga upp en finansiellt hållbar frilansverksamhet, eller landa en traditionell anställning.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Med dagens regler kring egenanställning är det i princip omöjligt att köra gig i kombination med A-kasseersättning. Jag blev så upprörd att jag till och med skrev en artikel om det.

Hur som helst så har hösten och vintern varit en rätt nedslående tid. Åtminstone på jobbfronten. Om jag inte räknar med mitt skrivande förstås.

Hösten bjöd på ett nytt manus

För rent författarmässigt har det varit desto bättre. Under hösten skrev jag nämligen en helt ny roman, De vattendöda, på den ringa tiden av ca tre månader.

silhuetter skymning
De vattendöda – en ny roman av Jimmie L Olsson | Foto: Pixabay/Yay!lo design

Den är förvisso inte mer än knappt 200 sidor lång men ändå bland det snabbaste jag skrivit ett manus från scratch till slut.

Året jag blev en hurtbulle igen

Men även om eget arbete framför datorn är en ynnest att få pyssla med så är det desto sämre för kroppen.

Allt stillasittande framför datorn ledde till slut till att jag kände mig tvungen att börja röra på mig igen.

Så för en dryg månad sedan började jag återigen gymträna regelbundet. Det är ett av årets bästa beslut.

Jag känner mig redan piggare, gladare och starkare. Okej, lite ivrig kanske jag har varit, men ändå.

Och rent allmänt har jag föresatt mig att börja blogga mer. En gång i veckan, give or take, är tanken att jag ska försöka klämma ur mig ett blogginlägg i fortsättningen. Jag tänker att det varken är för mycket eller för lite. Jag hoppas ni tycker det är trevligt att höra av mig regelbundet.

I år har jag bland annat skrivit om 70-talstrender, gett Netflix-tips, filosoferat lite sådär i allmänhet, rapporterat från resor – kort och gott om meningen med livet.

man, muskler, smal
Joho, jag kommer visst se ut såhär snart. | FOTO: Pixabay

Vill ni så kan ni förresten prenumerera på mina blogginlägg. Registreringsformulär hittar ni här i min blogg.

Då får ni en liten notis i er mailkorg när ett nytt inlägg publiceras. Jag lovar att inte bomba er, och om ni ändå skulle tycka att jag blir tjatig så kan ni lätt radera er från mail-listan med ett enkelt klick.

Ja, det är väl liksom det som hänt utan att behöva gå in mer privat på saker och ting, mer än att jag och min sambo har firat vårt sjunde år tillsammans och att vi fortfarande inte har skaffat någon ny katt.

Så hur ska man sammanfatta detta märkliga år?

Tja, lycka och frihet med verklighetens skugga väntande om hörnet. Värme och kyla om vartannat. Strålande solsken och pissregn i hårdblåst.

Som en normal svensk sommar med andra ord.

Ena sekunden har jag älskat tillvaron, den andra har jag bara velat ge mig iväg igen till något skönare ställe.

Dock har jag utvecklats enormt som författare och vet ännu mera nu att det verkligen är något jag vill fortsätta att satsa på.

Som heltidssysselsättning såklart om det skulle leda till det, men om inte så åtminstone fortsätta att ha det som bisyssla vid sidan om ett annat arbete.

Kanske slår mina önskningar in 2019. | FOTO: Pixabay

Och vad jag önskar mig till 2019?

Tja, ett jobb. Egentligen lite vad som helst. Jag saknar social kontakt i vardagen och att få jobba med annat än bara skrivandet nu.

Dessutom saknar jag att tjäna ordentliga pengar igen, även om jag under detta år även börjat lära mig att investera i fonder och aktier och som nyårslöfte 2019 en gång för alla tänker ta tag i att börja investera på riktigt.

Något annat jag önskar är såklart att få bli utgiven av ett etablerat bokförlag med något av mina romanmanus. Själv tycker jag nämligen att de håller minst lika hög klass som många av de böcker jag läst under året utgivna av både stora och mindre förlag.

Och sist men inte minst så önskar jag mig bort härifrån igen. Okej, kanske ingen långresa, men några veckor eller en månad i alla fall. En normal semester på annan ort alltså.

För min dykabstinens, roadtrip-längtan och hav- och berg- och öken- och palmsaknad har redan börjat klia i kroppen igen.

Men mest av allt önskar jag att 2019 blir ett år då världen kommer till sans med all dårskap den håller på med just nu.

Dela inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.