10 tips på hur du utformar ditt följebrev

Dela inlägg:

URSPRUNGLIGEN POSTAT 08.04.2016 00:32

Att skriva ett bra följebrev till ditt manus är en hel vetenskap. Jag är knappast något allvetande orakel på området, men när det kommer till det fruktade följebrevet som ska med när man skickar sitt manus till bokförlag så törs jag påstå att jag blivit något av en virtuos i följebrevskrivande.

Inte bara för att jag skickat en väldans massa följebrev till förlag, utan också därför att jag har förmånen att känna en person som jobbat på ett av Sveriges största bokförlag och således kunnat ge mig lite inside information om hur förläggarna tänker när de läser dessa brev.

Eller ja, i alla fall hur de tänker på just det förlaget.

Så ta det som du vill, här är i alla fall mina tips:

 1. Beskriv dig själv kortfattat och relevant.

Ingen är särskilt intresserad av att veta exakt var och hur du växte upp. Att du bodde på Sjövägen 22 i Skinnskatteberg i närheten av en sjö med en dunge där du brukade leka krig med dina kompisar när ni var små kan du spara till biografin. Det räcker gott att nämna namnet på orten eller platsen, om du nu måste nämna det alls.

Det är heller inte särskilt intressant att veta vilken typ av böcker du tycker om att läsa, eller vilka författare du gillar. Det är ingen författarintervju, och vilken genre du gillar och vilka författare som är dina idoler lär nog märkas i ditt manus ändå. Dessutom, förlagen letar inte efter en copy cat, utan oftast efter någon som har något eget att komma med så att avslöja sina inspirationskällor redan i följebrevet är ganska onödigt.

Och du, det är ingen roman de vill ha som följebrev. Spara på krutet till den verkliga romanen istället, det vill säga den du skickar in som manus. Så håll ditt följebrev kortfattat.

 2. Lyft fram skrivutbildningar

Det här är en sak som jag själv aldrig tidigare velat lyfta fram i mina följebrev. Jag hade nog fått för mig att det framställde mig som den amatör och författar-wannabe jag är och inte en författare att räkna med. Möjligtvis är det den romantiska bilden av det självlärda geniet som spökade. För faktum är att om du bemödat dig att gå en skrivutbildning eller kurs för att utveckla ditt skrivande så vittnar det istället om att du är dedikerad och villig att lägga tid på ditt skrivande och ser långsiktigt på det. Och just det är en av de främsta egenskaperna förlagen är intresserade av; författare som inte bara blir en one hit wonder utan som även har kapacitet och engagemang nog att fortsätta sitt skrivande även efter första boken.

 3. Lyft fram udda saker

Har du varit hippiebackpacker i ett år i Indien och levt i tempel med munkar, lirat punk i ett band och festat järnet på turnéer runt om i Europa eller kanske byggt ett privat skyddsrum på tomten inför ett eventuellt kärnvapenkrig? Samlar du på torkad frukt, vägrar handla med kort eller endast köper dina kläder på militärt överskottslager?

Ta fram dina udda erfarenheter och egenskaper, det som sticker ut från mängden. Det låter som en myt, men förlag älskar udda filurer och folk som gjort saker utanför boxen. Kanske för att de själva lever i en rätt konservativ och traditionell värld. Det är inte särskilt hög personalomsättning på bokförlag och de flesta har suttit på kontor hela sitt vuxna liv så allt som är lite mer äventyrligt ses ofta som ”häftigt” och ”spännande”. Och är du en sådan person så ökar det dina chanser att de blir intresserade av att läsa ditt manus lite noggrannare. Det gör dig unik. Och unik är bra.

 4. Bifoga/infoga en bild på dig själv

Alla tycker om att se vem det är som skriver till dem. Så skicka med en bra porträttbild som du lägger in i följebrevet. Inte för stor, utan mer som profilbilden på sociala medier eller liknande.

Men du, skippa resebilden på dig själv i kortbrallor på en tropisk strand med en drink i handen, eller den där du poserar i ditt skyddsrum med en Kalashnikov i händerna. Du tjänar på att vara unik till en viss gräns, inte dum i huvudet. En enkel och snygg porträttbild funkar bra. Svartvit eller färg spelar mindre roll, men svartvit tenderar att sticka ut lite mindre så det är en rätt neutral och tillräckligt clean variant som inte tar över hela innehållet.

 5. Synopsis eller inte synopsis?

Det finns en massa olika bud om detta. En del förlag säger att man måste skicka med ett synopsis, andra att de inte alls vill veta hela handlingen i förväg utan hellre läser manuset själv för att ta reda på vad din bok handlar om.

Jag tycker att en mellanväg är den bästa vägen. Det vill säga, ett ”semisynopsis”, typ. Beskriv huvudkaraktären och handlingen i stora drag och de saker som är unika för just ditt manus. Lämna läsaren med en cliffhanger så att han eller hon får känslan av att vilja läsa hela boken för att ta reda på hur det slutar bara genom din beskrivning. Du ska alltså med andra ord skriva baksidestexten till den färdiga boken.

Studera populära böckers baksidestexter, beskrivningar i bokhandlar och några av de böcker som du själv vet att du köpte bara för att du tyckte att det du läste på baksidan var så lockande, och gör sedan en egen till din bok.

”As things stand now, I am going to be a writer. I’m not sure that I’m going to be a good one or even a self-supporting one, but until the dark thumb of fate presses me to the dust and says ’you are nothing’, I will be a writer.”

 6. Håll dig till en luftig A4-sida

Jag har själv landat i en modell där jag skrivit baksidestexten/semisynopsisen på den ena sidan av en A4 och presentationen av mig själv på den andra, och i den ordningen. När förlaget öppnar din fil med följebrevet så ska beskrivningen av ditt manus komma först, sedan presentationen av dig själv.

Lämna luft mellan raderna och ta in marginalerna så att det inte blir för långa rader. Packa inte text på hela sidan utan gör styckesindelningar ofta så att det ser lättläst ut.

 7. Använd rena typsnitt!

Följebrevet är ingen tävling i grafisk formgivning. Det ska vara lättläst och cleant. Glöm det där handstilstypsnittet som är din favorit. Det ser inte mera litterärt ut, utan bara rörigt och löjligt pretentiöst. August Strindberg kanske skrev för hand, du skriver på en laptop. Strunta också i det där schyssta Impact-typsnittet med sina coola långsmala och feta bokstäver som du älskar. Ingen vill läsa en 4000 tecken lång rubrik, särskilt inte om de råkar öppna dokumentet i en mobiltelefon eller surfplatta.

Helvetica är skittråkigt, Minion Pro likaså, liksom Arial, men de är lättlästa och rena och låter läsaren koncentrera sig på vad de läser och inte på vad de ser.

Men skippa Times New Roman. Precis alla har tröttnat på det. Alla.

 8. Glöm inte dina kontaktuppgifter!

Allt för många manus åker direkt i papperskorgen därför att avsändaren glömt att sätta ut sina kontaktuppgifter i följebrevet. Lägg samtliga dina uppgifter i en sidfot. Använd även här ett enkelt typsnitt men gärna ett som skiljer sig något från den övriga brödtexten. Du kan också ta ner storleken en eller ett par steg. Det ser snyggt ut och gör att dina kontaktuppgifter sticker ut i brevet.

Och du, glöm inte att sätta dem på båda sidorna!

 9. Skit i omslaget!

Okej, du har drömt om att få din bok utgiven i flera år och du tycker det är skitkul att lattja i Photoshop och InDesign. Dessutom vet du precis hur du vill att omslaget ska se ut. Problemet är bara att det vet förlagen också. Och de vet det förmodligen bättre än dig.

Förlag fullkomligt hatar när aspirerande författare bifogar omslag till sina manus. Det kan i värsta fall tolkas som att du har ett alldeles för stort kontrollbehov och att du är svår att jobba med. Dessutom är en stor del av lektörsjobbet att bilda sig en uppfattning av hur miljöer och personer ser ut genom att studera hur du gestaltar allt detta i text.

Så lugna dig lite, du kommer att få vara med på diskussionerna om omslaget i sinom tid, om ditt manus blir antaget.

 10. Det finns inga rätt och fel

Alla förlag tänker olika. Alla människor tänker olika. Och förlag, lektörer och redaktörer är bara människor. Ibland spelar det ingen roll hur ditt brev är utformat. Det kan vara världens bästa följebrev, helt enligt konstens alla regler, eller möta alla de kriterier som förlaget själv anser ska uppfyllas. Men så har just din lektör en apdålig dag när han eller hon plockar upp ditt manus och börjar skumma igenom följebrevet. Då kan dessvärre ingenting rädda dig.

Att bli utgiven är 1 del talang och oftast en ännu större del tur och tajming, så skiter det sig den här gången så är det bara på’t igen.

Och känner du dig nedslagen av ännu en refusering så tänk på Hunter S Thompsons citat: ”As things stand now, I am going to be a writer. I’m not sure that I’m going to be a good one or even a self-supporting one, but until the dark thumb of fate presses me to the dust and says ’you are nothing’, I will be a writer.”

Dela inlägg:

7 kommentarer

Lägg till din

Hej Jimmie!
Jag sitter och sliter med ett följebrev och dina råd var verkligen en skänk från ovan till någon med total prestationsångest.
Finns det möjlighet att ställa ytterligare frågor gällande följebrev?

Tackar. Mycket bra tips. En fråga angående kontaktuppgifter. Måste adressen stå med eller räcker det med mejl och telefon.

Hej! Vad bra att artikeln var till användning!
Förr när man skickade pappersmanus var det kanske mer relevant att även ta med postadress så att förlaget kunde returnera det om det blev refuserat, vilket vissa i alla fall gjorde.
Idag är det kanske inte lika intressant eftersom den mesta kontakten människor emellan sker digitalt och mejl och mobil. Mer relevant är då snarare att ta med adress till eventuell Facebook-sida eller hemsida skulle jag nog säga, så att förlaget kan kika lite på hur du jobbar med ditt författarskap. Det är för övrigt ett tips att skaffa. Det ger ett seriöst intryck att ha någon form av sociala medier-konto eftersom förlagen tycker om att se författare som satsar på sitt ”varumärke” i en informationsfylld värld som vi lever i idag.
Lycka till med framtida utskick!
/ Jimmie

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.